02 Jul Ljuvliga dagar med lycka och tårar.

Jag behövde komma iväg några dagar med egen tid. Jag hade tänkt blogga varje dag men internet var inte så bra. Kanske änglarna var noga med att jag skulle ha just egen tid. 

Jag hade längtar efter att få surfa och havet ger mig den tystnad jag behöver från allt dom händer inom mig. 
Jag fick också mycket tid i skogen och dofterna från eucslyptusträden blandades med doften av vått gräs efter regn. 

På tisdag kväll fick vi reda på att älskade Michael Nyqvist somnat in och hela min värld rasade samman. Jag grät så jag inte visste om det någonsin kunde sluta. Hur kunde världens finaste människa tas ifrån oss? Tanken på att han bara var sex år äldre än jag gjorde mitt eget liv så oerhört skört. 

Min dotter Linn fångade upp sin mammas sorg och hörde av sig i två dar för att kolla att jag var ok. Och när min dotter Love som redan planerat in att komma ner till surfcampen väl kom blev det fina samtal om det mesta. Gud vad jag behövde det.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med mina ego dagar. Det blev mycket mycket mer. Och när jag väl begav mig hemåt igår var hjärtat åter på rätt plats och sjölen lugn. 

Att få en sista natt i Santiago de Compostela var grädden på moset och nu vet jag att jag behöver göra en riktig vandring hit nästa år med en grupp. Det vore magi! 

No Comments with love

Sorry, the comment form is closed at this time.