06 Nov Indien nästa.

När jag lämnar mitt hem i Palma är solen på väg ner. Ett stilla regn har börjat röra sig över staden och lyckligtvis är dom mörka molnen inte där mitt plan till Barcelona ska ta sig upp mot himlen. När jag kommer till flygplatsen i Palma visar det sig att det kort som visar att jag är skriven i Spanien inte gäller som intyg för att få flyga på den billigare biljetten jag bokat som ö-bo. Vi får nämligen flyga billigare till fastlandet. Jag ska tydligen ha ett vitt papper från kommunen i Palma som berättar att jag bor där. Jag ber att gå betala fyllt pris men hon säger att det inte går. Jag får inte flyga alls. Paniken reser sig inom mig. Mitt flyg till London går 07.50 morgonen därpå. Jag måste flyga ikväll. Jag bokar alltid flyg så jag har ett plan som hår efter det jag ska ta ifall något skulle hända. Så snabbt kalkylerar jag att jag måste boka om. Men först häller det att vara cool lugn och övertyga henne att jag bor i Palma. Och jag lyckas!! Över några frågor ifrån hennes sida och mina bedjande ögon ger hon med sig. Hon tror mig!! Puh!! Vad mer är möjligt!?

När jag kommer till gaten sätter jag mig bredvid en kvinna dom lagt din nack kudde bredvid sig. Fasiken!!! Jag glömde min!! Min bästa vän på långa resor. Nåväl… inget att göra åt. Jag har tagit med mig min paculama sjal dom jag köpte på en marknad i Dalarna förra sommaren av en man från Nicaragua. Eftersom jag flyger mellan varma och kalla länder gäller det att vara lite smart. Jag vill inte släpa runt på en jacka så den värmande sjalen är perfekt i det svalare Barcelona och London. Jag får helt enkelt använda den som kudde.

Men när det är dags att kliva på planet ligger kudden kvar bredvid mig och när jag tänkte efter satt hon aldrig som om den tillhörde henne. Jag väntar in i det sista… ingen tar den. Den är trasig och sliten men den får duga. Jag tackar änglarna och känner igenom kudden så den inte innehåller något som inte är lagligt och tar med mig den på planet. Jag bär den synligt så om den tillhör någon på planet kommer någon att säga till men ingen reaktion. Vad mer är möjligt. Men när dörrarna stängs kommer paniken… Borde jag inte lämnat den i gaten?? På flygplatser säger dom ju att man inte ska plocka med sig saker som inte tillhör dig för det kan vara en bomb eller droger. Hur tänkte du nu fröken Berghagen??? Jag känner igenom den igen. Nä inget men det spelar ingen roll. Den är inte min och jag borde lämnat den i gaten. Jätte gulligt av änglarna men Nope, det går inte. Så jag lämnar kvar den på planet så hittegods avdelningen får ta hand om den. Ägaren är troligen i en annan del av världen redan men ändå.

I Barcelona väntar en gigantisk och skön säng på Barcelona AirPort hotel och några timmars sömn. Lite yoga och armhävningar först och ett varmt skönt bad. Jag tänker igenom dagen som varit….

En stilla morgon med frukost med min väninna Inger och sedan iväg till Palma Music Studios som inom kort kommer öppna. Jag och Isak kliver in i det som senast var ett stort hål i en gata. Men nu blivit en av de bästa musik studios i Europa troligen. I samarbete mellan Svenskar och Engelsmän. Fantastiskt! Lite senare möter jag upp min pojkvän som varit sjuk hela veckan men jobbat ändå. Han har sovit länge och vi vandrar genom Palma i ett lugnt samtal om oss. Det var fint.. Han hjälper mig med att städa ordning på terassen det sista han gör och ingen av oss är vidare bra på avsked så det blir svårt att släppa taget. När han väl har åkt är mitt fokus på min son. Vi har två timmar tillsammans innan jag ger mig av. Väl där i badet tackar jag för dagen som varit och de gåvor de gett mig av kärlek och samtal. Jag älskar mitt liv i vår lilla stad i världen. Tacksamhet…

Jag är för trött för att äta så jag somnar vid 23.00 för att vakna vid 05.10 igen.

Kylan är klart mycket mer närvarande i Barcelona än vad den är hemma på ön. Så min sjal är på sin plats. Ryggsäcken stadigt knäppt över ryggen och min lite mindre ryggsäck dom jag ska ha som handbagage i min hand. London nästa. När jag kliver av transfer bussen är jag snudd på att kliva av vid fel terminal. Men innan jag böjar gå frågar jag chauffören om British Airways flyger här ifrån. Nope! Så det var bara att kliva på igen och åka jätte långt till terminal 1. Hm… borde tänkt på det innan men , vad mer är möjligt… nu gick det bra. Då märker jag att jag har glömt mobil laddaren på hotell rummet. Jag hick igenom det super noga men den måste fallet ner bakom handfatet så jag missade det. Japp karma agerar snabbt! Där fick jag för att jag tog med mig en övergiven kudde till Barcelona. Visserligen vet jag att jag kommer ju inte åka tillbaka till hotellet för en laddare, precis som ägaren av kudden inte kommer åka tillbaka efter en trasig kudde. Så nu fick jag svar på det iallafall. Ja ja det var ju bra. Nä nu måste jag checka in till london. Kram på er!

No Comments with love

Sorry, the comment form is closed at this time.