03 jan Hej Costa Rica

Så är vi då äntligen här. Ett helt år har gått och många minnen från förra årets resa passerar förbi då min mor, mina barn och min lillasyster och hennes barn var med. Med på resan var också flickvänner till våra äldsta söner.

Första bilden är tagen av min syster Kristin när jag och min mor gjorde enkla solhälsningar på stranden. Vi hyrde ett stort hus och bodde tillsammans i en vecka. Sedan åkte mamma och syrran hem och vi andra stannade kvar.

Vi surfade, yogade och njöt av solnedgången tillsammans. Min yogagrupp anlände och vi hade tio dar av hatha och kundalini yoga och meditationer i solnedgången. Men sedan hände också ngt annat som jag inte förväntade mig. Pablo kom dit.

Vi hade bara setts i tre månader och han hade egentligen planer på att åka någon annanstans men något sa honom att han skulle ta steget att möta oss här.

Och nu är vi tillbaka. Dock bara jag och Pablo denna gång. För mig är det som att komma hem. Jag älskat livet här och det är en blandning av allt som är jag. För honom är det också som att komma hem i form av att komma tillbaka till de latinska. Även om vi är i central Amerika så doftar det Latinamerika och hans ansikte får ett helt annat uttryck, ett ständigt leende över hans läppar och hans axlar åker ner. Nu ska vi äta frukost på vårt favorit ställe. 80 procent av maten här i Costa Rica är hälsosam och fräsch. Kaffet är bland det bästa i världen. Det är läkande för kropp och själ. Senare idag ska vi surfa. Längtar!! Önskar er alla en fin dag.

No Comments with love

Sorry, the comment form is closed at this time.