18 apr Tillbaka till Son sureda ric

Vår vecka har gått så otroligt långsamt. Troligen pga att varje dag varit fylld med upplevelser och träning. Min dröm att få ha en upplevelse och träningsresa till min ö har blivit bättre än vad jag kunde önska mig.

Att komma tillbaka till Son Sureda Ric har varit magiskt. Den vackra lilla familjeägda ekologiska vingården var en ljuvlig omfamning och min kombination med närvaro meditation och vinprovning blev en fantastisk kombination.

Efteråt firade vi Martins födelsedag med alla mina ledare på bästa Duke. Och vilka dök upp där om inte Wakai grundarna Annika Jankell och Ulrica Örn. Även Martin bror Steve var med.

Det blev en sådan lyckad kväll. Jag tycker väldigt mycket om Martins familj. Och det har varit så fint att få dela nära dar med Steve. Han tog så väl hand oss när vi besökte honom i England i somras. Då jag fick vara med i hans medeltida föreställning.

Igår firade jag och Martin att vårt första år nu vad gjort och vi lovade att ta ett år till. Ett år där vi lovar att ge vårt förhållande full uppmärksamhet och ansträngning. Vi tycker om den planen. På samma sätt som vi alltid firar vår möte varje månad istället för bara en gång per år. Att ge vår relation uppmärksamhet varje månad är en investering vi tycker om.

Vi blev inbjudna att äta tillsammans med min son isaks bästa kompis Axels familj. Och vi var båda överens om att det var absolut det bästa sättet att fira vår dag på. Många av mina dagar här har gett mig många minnen av mallorca. Och oavsett vad som har hänt under åren vi varit här så kommer detta äventyr kallat ” mallorca” alltid varit förknippad med min son Isak. Sån skön känsla. Och Anette och Peter har varit en så viktig bonus familj till Isak. Så det var en skatt att få hänga med dom allihop. Maten på den italienska Il paradiso var dessutom bland det bästa vi ätit. Big Time!

Nu ligger jag här i sängen och väntar på att få sätta igång nästa dag på vår träningsvecka. Idag ska vi upp i bergen och vandra. Nu väntar himmelska utsikter och godaste citronpajen på Son Mico. Vad mer är möjligt!!

Tack livet!