22 jul Ibland behöver vi komma bort för att hitta hem.

Mallorca välkomnade mig i solnedgång. Ön var så magiskt vacker och så välkomnande att jag berördes till ett leende där jag satt på planet. Morgonen därefter var jag återigen på mina gator i Catalina och kände mig lyckligare och lugnare än på väldigt länge. Så mycket har har hänt den senaste tiden i min inte resa. Lika mycket tårar som ilska men jag är inte redo att prata om det just nu. Jag är mitt i processen och har hittat en väg till lugn. Mycket tack vare meditation och Dr Joe Dispenzas kloka ord om självläkning.

Jag har fortsatt och äta nyttigt sedan Masesgården och Mama Carmen ger mig alltid det jag behöver.

Igår var jag, Martin och hans barn och hälsade på en av de vänner jag verkligen uppskattar här. Hon heter Anne-lie och har bott på ön sedan hon var väldigt ung. Hennes barn är födda på ön och hon bor i en liten by strax utanför Palma. Hon är klok, rolig och snabb i kommentarerna och bjuder ofta in mig till hennes hem. Även om mina resor gjort att det inte alltid är möjligt. Men igår njöt vi av hennes pool, vila i skuggan och hon och jag fick tid att prata om livet. Jag tycker verkligen om henne. Vänner, vad viktiga dom är. Och jag ser saker väldigt tydligt nu när jag har haft tid att finna svaren inom mig.

Mallorca har hållit om mig och jag känner att jag nog behövde komma bort för att komma hem. I mig själv och på ön. Hoppas du också mår bra. Vi tar oss igenom tårar och frustration men låter de inte identifiera oss. De är en del av livet, men inte hela.

Kram Malin