28 jul Jag vet att du vet…

06.30 och gryningsljuset är stilla på väg i öster. Martin sover och jag betraktar dagens stilla vaknande. Mamma jag vet att du vet vart vi är någonstans. Att du är glad att vi fortfarande håller kontakten. Våra vänner var ju så viktiga för dig. Tack för att du förde oss samman. Dom är dina armar runt mig här på jorden i deras omtanke om oss. Jag tänker alltid på dig när jag är med dom. Vet att du sitter och lyssnar på vårt samtal och ler. Vet att du saknar dom så som de saknar dig.

Nu kommer solen fram bakom molen. Är det du…? Du älskade solen och värmen likt ingen annan jag känner. Du lämnade oss alldeles för tidigt mamma…. Trots dina 80 år var det för tidigt.

Jag ska fortsätta att läsa boken nu. Tror det är 5…6 gången jag läser den. Det står ” Tillhör Malin. Järvsö” i den. Minns du hur viktigt den var och fortfarande är för mig?

Det står på sida 39:

Ibland fylls vi av vemod som vi inte kan kontrollera, sade han. Vi inser att den här dagens magiska ögonblick är förbi och att vi inte har gjort någonting av det. Då håller livet inne med sin magi och sin konst.

Vi måste lyssna till barnet vi en gång var och som vi alltjämt har inom oss. Det här barnet förstår det magiska ögonblicket. Vi kan kväva dess gråt men vi kan inte tysta dess röst.

Låt oss lyssna på vad barnet i vårt hjärta säger oss. Vi får inte skämmas över detta barn. Och vi får inte låta det bli skrämt, för det är ensamt och har nästa aldrig fått göra sin röst hörd.

Låt oss ge detta barn en möjlighet att hålla tyglarna till våra liv. Barnet vet att ingen dag är den andra lik.

Låt oss göra så att detta barn åter känner sig älskat. Låt oss behaga det, även om det innebär att vi handlar på ett sött vi inte är vana vid, även om det i andras ögon kan tyckas oförnuftigt.

Kom ihåg att människors visdom är dårskap inför gud. Om vi lyssnar till barnet som bor i vår själ kommer våra ögon lysa med ett nytt sken. Om vi ser till att inte förlora kontakten med det här barnet, kommer vi heller inte förlora kontakten med livet. ”

Jag tänker på att jag många gånger fått höra att en del blev lite arg när jag träffade Martin så snart efter jag brutit upp från mitt tidigare förhållande och bara tre veckor efter mammas död. Men ingen annan än jag visste ju hur fel det tidigare förhållandet var och hur dåligt jag mådde där och hur respektlöst jag behandlades. Att jag inte höll fast vid honom för att klara mig genom min sorg utan istället insåg livets sårbarhet och gick bestämt ut från något och någon som inte vårdade mig eller oss. Jag borde gjort det för länge sedan mamma. Och utan barnets nyfikenhet och tro på kärleken hade jag aldrig vågat fånga livets magiska ögonblick när Martin en dag satt framför mig. Om jag hade lyssnat på vad alla andra skulle tycka och tro hade jag inte vaknat denna morgon vid hans sida och tillsammans lyssnat på vågornas möte med stranden.

Sida 45:

”Den som är vis är vis endast därför att han älskar. Och den som är en narr är en narr endast därför att han tror att han kan förstå kärleken. ”

Mamma min mamma. Ingen vet vem som var din största kärlek. Du skrev aldrig kärleksbrev i rädsla över att det skulle bli löpsedlar. Jag å andra sidan bryr mig inte. Jag har levt med tidningar och skvaller sedan dagen jag föddes. Människor ljuger och hittar på för de inte har något annat att göra. Människor läser skvaller för att deras eget liv är tråkigt. Jag har valt att föra min egen talan. Jag har valt att våga visa hur det är att vara människa och skita i vad andra ska tycka. Mitt liv är mitt eget. Det ska inte kontrolleras av vare sig rädsla, andras dårskap och negativitet. Mitt liv är mitt mamma och jag är en författare och skådespelerska. Jag vill vara på riktigt. Mitt LIV måste vara på riktigt. Jag är en andlig person som bejakar det liv gud har gett mig. Ska jag förminska mig i rädsla för skvaller, okunskap och andras längtan att egentligen våga göra som jag? Våga leva, följa sitt hjärta och acceptera att livet skiter sig ibland. Jag har inget behov att vara perfekt i andras ögon. Det vore att leva en lögn och försöka hålla upp en fasad som kommer att rämna, för rämnandet hör livet till.

Ska jag bli som du som inte vågade skriva ner alla dina kärleks ord i rädsla för att någon idiot till journalist inte skulle respektera ditt liv och dina känslor? Aldrig!

Mamma, varje gång jag tänker en tanke som inte är så snäll. Varje gång jag vill göra något som kanske inte är så snällt utan istället egoistisk, själviskt och elakt. Tänker jag ALLTID: ”Så, det här är den jag är.” Och då omedelbart stoppar jag mig för det är inte den jag vill vara. Alla gör inte så. Men när ANDRA gör mig illa, i litet eller stort, tänker jag ALLTID ” Så, det här är den du är…” Och då vet jag ju mamma.

Människor måste få vara den dom är. På gott och ont. Genom andra lär vi oss vem vi vill vara och vilka vi vill ha omkring oss. Vem som får oss att bli en bättre version av oss själva.

Jag vill leva fullt ut, nyfiken som en barn, älska livet i sin helhet. Jag tänker inte vara rädd för vad andra ska tycka. Det är deras liv. Inte mitt.

Just nu sover den mest underbaraste man jag någonsin träffat i sängen där inne. Skulle jag inte uppleva livet med honom? Vad hade hänt om jag stoppat mig och sagt, ” Inte nu, män gör illa, mamma dog precis, vad ska andra tycka? ” Då hade kanske våra vägar korsats för några dar på Mallorca för över ett år sedan för att aldrig mötas igen…. mina tårar rinner bara av tanken.

Jag och Martin möttes för att allt som hänt i hans liv och allt som hänt i mitt liv ledde fram till den dagen då vi hamnade mitt emot varandra på en middag. Och vi fångade ögonblicket livet gett oss som de barn vi också är.

Tack god gud för det!!!

Jag läser igen i den pocket bok som förändrade mitt liv 1998. Jag satte då en blomma i hörnet för att markera textens betydelse. Förstår så väl idag vad det betydde för mig då att läsa det. Det får avsluta dagens blogg:

Älskar dig…. mamma. Åh vad jag saknar dig…