24 apr Jag kan knapp andas..

Ni vet när man är kär och lycklig och känner att möjligtvis har man hittat rätt. Så har varit ett tag för mig. Jag har vetat att varje relation som jag haft sedan jag var sju år och blev kär i Roland i 2:an har förberett mig för den här mötet. Putsat på allt som är jag, försökt att växa och förstå. Framför allt vem jag är.

När min 16 årig son kom fram och berättade att han hade läst klart alkemisten pratade vi om innehållet och berättelsens budskap. Att du tror att guldet finns utanför dig och du letar världen över. Men genom alla resor får du mer erfarenheter och förståelse och en dag inser du att guldet är där du började. Alltså inom dig. Vi kan söka lyckan utanför oss och för en stund ser det ut som guld men som sedan faller i bitar av grus i våra händer. Däremot när vi försöker förstå oss själva, växa som människor, förlåta, älska och se med öppna ögon vem vi är… då kommer vi hem. Hem till ödmjukheten över livet. Ödmjukheten till oss själva och all vår strävan för att finna lyckan. Vi ser vem vi är och vem vi blivit genom livets resa. Vi kommer fram till att lyckan är inte utanför oss i karriärer eller materiella saker. Vi ser det trasiga och det sköra och också det vackra. När vi ser det fylls vi av frid och jakten är över. Vi har vänt tillbaka ”hem”. För det är där guldet finns. Isak förstod vad jag menade.

I mötet med andra ser vi vem vi är genom alla våra reaktioner och aktioner. Vi behöver andra för att förstå våra ageranden. Se vem vi är. Alla du träffat av vänner, familj och partners har lett fram till just den här dagen. På gott och ont. Så vem blev du? Vem är du idag genom din resa? Vad lärde du dig om dig själv? INTE andra! OM DIG. Vad lärde du dig om dig? Vad VET du om dig själv idag? Vad behöver du putsa mer på? Och vad är du tacksam över? Vad behöver du förlåta? Vart behöver du släppa taget? Vart är det dags att älska helt och fullt och ha tillit… ?

När jag vaknade i morse insåg jag att jag nog älskar honom ännu mer idag än igår. Alltså så där tokmycket. Och att jag är så innerligt glad att han träffade mig nu. Inte tidigare. För den jag är idag är en kvinna som är mycket klokare än den jag var. Klokare över vem jag är. Även tryggare som människa. Jag är den bästa versionen av mig själv och henne vill jag visa honom. Om och om igen. Så länge våra vägar är menade att gå bredvid varandras.

När jag insåg det rasade ännu en skyddsmur runt mitt hjärta och guld sipprade ut. Gyllene guld..

Och jag tänkte… ”jag är så kär att jag knappt kan andas. ”

Read More

18 apr Tillbaka till Son sureda ric

Vår vecka har gått så otroligt långsamt. Troligen pga att varje dag varit fylld med upplevelser och träning. Min dröm att få ha en upplevelse och träningsresa till min ö har blivit bättre än vad jag kunde önska mig.

Att komma tillbaka till Son Sureda Ric har varit magiskt. Den vackra lilla familjeägda ekologiska vingården var en ljuvlig omfamning och min kombination med närvaro meditation och vinprovning blev en fantastisk kombination.

Efteråt firade vi Martins födelsedag med alla mina ledare på bästa Duke. Och vilka dök upp där om inte Wakai grundarna Annika Jankell och Ulrica Örn. Även Martin bror Steve var med.

Det blev en sådan lyckad kväll. Jag tycker väldigt mycket om Martins familj. Och det har varit så fint att få dela nära dar med Steve. Han tog så väl hand oss när vi besökte honom i England i somras. Då jag fick vara med i hans medeltida föreställning.

Igår firade jag och Martin att vårt första år nu vad gjort och vi lovade att ta ett år till. Ett år där vi lovar att ge vårt förhållande full uppmärksamhet och ansträngning. Vi tycker om den planen. På samma sätt som vi alltid firar vår möte varje månad istället för bara en gång per år. Att ge vår relation uppmärksamhet varje månad är en investering vi tycker om.

Vi blev inbjudna att äta tillsammans med min son isaks bästa kompis Axels familj. Och vi var båda överens om att det var absolut det bästa sättet att fira vår dag på. Många av mina dagar här har gett mig många minnen av mallorca. Och oavsett vad som har hänt under åren vi varit här så kommer detta äventyr kallat ” mallorca” alltid varit förknippad med min son Isak. Sån skön känsla. Och Anette och Peter har varit en så viktig bonus familj till Isak. Så det var en skatt att få hänga med dom allihop. Maten på den italienska Il paradiso var dessutom bland det bästa vi ätit. Big Time!

Nu ligger jag här i sängen och väntar på att få sätta igång nästa dag på vår träningsvecka. Idag ska vi upp i bergen och vandra. Nu väntar himmelska utsikter och godaste citronpajen på Son Mico. Vad mer är möjligt!!

Tack livet!

Read More

15 apr Det är magiskt!!

Det är helt magiskt att få ha så grymt bra ledare på min Mallorca resa att jag vill typ skrika!!

Jag äääääääälskar mitt jobb!

There is no I in the word team, som Martin brukar säga. Och det så sant.

Och vilket tok härliga deltagare vi har med oss!!!

Tack livet!!

Read More

12 apr Vaknar i mammas säng..

Ännu är mycket som förut. I vårt hus i Järvsö är mycket kvar som hon lämnade det. Våra barn har velat ha det så ett tag till. Även jag och Kristin som äger huset nu. Vi tycker om det. Som om hon bara är och showar någonstans.

Här får tiden stå still ett tag till även om klockan är 6.30 och morgonen visar sig med sol och blå himmel. Det finns inget underbarare. Ljusnandalen i sol.

Jag har rest upp över dygnet för att vara med på begravningen av vår älskade kyrkoherde Börje Björklund. En av de finaste människor jag träffat. En av de som ännu fått somna in på naturlig väg av ålder. De är inte många som får de idag. Han var godheten själv… Många gånger under den tid jag släktforskade satt han och berättade historier om Järvsö för mig. Han höll också tal på mammas begravning för ett år sedan. Nu är dom tillsammans med alla andra vänner där uppe.

Jag läser just nu en bok av Elisabeth Khübler Ross. Hon arbetade många år vid de som bara hade en stund kvar i livet och gjorde forskning på de som haft nära-döden-upplevelser. Hon pratar om att det är så viktigt att våga prata om döden i familjen. Även med de som ska dö. Att inte göra den skrämmande utan en del av livet. I ett kapitel står det att alla som kommer tillbaka säger samma sak, att de inte är ensamma när de går över. Att de på en gång kände en närvaro av en kärleksfull anhörig som redan hade gått bort, eller bara en närvaro av kärlek. Ingen var ensam. Det tycker jag känns väldigt skönt att höra.

Och att den egna utvecklingen är så viktig. Oavsett om man tror på att det finns något efter döden, kommer alla tillbaka med samma känsla. Att bearbeta sina problem, att stäva efter att vara en god människa och att agera ur och genom kärlek.

Ja livet rullar på som vanligt med mina stilla reflektioner om livet. Tänk att jag alltid varit sån. Undrar varför? Varför har dessa stora frågor om himmel och jord och människans utveckling alltid varit ett av mina stora passioner? Ja sedan jag var en liten tjej… men jag är tacksam över det idag. För min tro och min erfarenhet gör mig lugn. Jag lärde mig iallafall något, det är att kärlek är viktigast av allt. Och att mamma hade rätt.

Kram till dig från mig.

Read More

06 apr Gemenskap

Spenderade lördag kvällen med en av mina närmaste vänner och hennes pojkvän i hans hus på Värmdö. Huset var helt fantastiskt och badade i rymd och ljus. Maten var en kärleksförklaring till smaklökarna och jag tycker så om när maten inte riktigt är klar när gästerna kommer så man får hänga i köket tillsammans. Åh vad jag saknat detta. Att hänga hemma hos vänner. Längtar sååååå tills jag får ett hem här i Sverige och kan bjuda hem vänner också. God mat, samtal och gemenskap är det bästa jag vet.och jag och Cristina har aldrig svårigheter att hitta ämnen att prata om. Igår slog dock Martin och Cristina rekord på komplicerade familjeband. Alltså att växa upp som barn till Sveriges mest kända föräldrar kändes typ som en bagatell. 😂

På vägen hem konstaterade vi att vi åt alldeles för mycket men det var ju typ omöjligt att låta bli. Tack underbara Cristina och Göran för en underbar kväll.

Read More

05 apr Vi kommer alla dö, frågan är bara när.

Jag betraktar familjen från den plats jag har vid bordets slut. Mina systrar, Martin och Monicas man Gunnar sitter bredvid mig och de pratar om allt från jakt till gröna smoothies. Mina barn och deras kusiner äter och pratar lite längre ner vid bordet och det känns som jag är på en italiensk familjemiddag. Enda skillnaden är att vi är lite mer lågmälda. Inte pga att det är ett års dagen av vår mamma och mormors dödsdag. Utan pga att vi är svenskar.

Vi är på den resturang som vi vid ett flertal tillfällen gick till med mamma. Italiano på nybrogatan på Östermalm. Bilden du ser ovan är från vår sista middag med henne i februari 2018. Då visste vi inte att hon var så sjuk. Två månader senare var hon inte längre med oss. Det är något jag alltid bär med mig nu. Du vet aldrig hur långt tid du eller dina nära har tills ni skiljs åt för evigt. Så är det verkligen så viktigt att hålla fast vid stolthet och små gnabb?

Vårda tiden väl istället och fundera över om det där du irriterar dig över, undviker eller straffar dina nära med verkligen är värt det. Är det inte bara bättre att gräva ner stridsyxan och leva i nuet? För oftast är det ju vi själva dom mår sämst med att gå och vara sur. Vem vill spendera sin sist tid så?

Vår mamma och vår moster dog av cancer, Det som jag tror är viktigt att komma ihåg är att cancer är något som finns i oss alla. Den är redan nu i sitt ursprung liten som ett knappnålshuvud och ligger där sedan du föddes och sover tills kroppen blir tillräckligt ” trevlig” för den att växa i. Ja så är det krasst.

Det finns en hel del sjukdomar att dö av men som jag sa på podden ” Berghagen och Tess ” så handlar det inte längre om OM vi dör av cancer utan snarare NÄR. Och det där NÄR är väldigt mycket upp till den miljö du skapar för din fiende C att växa i. Och grunden sätter du tidigt. Redan som barn bäddar du för cancern att växa eller inte och en C tumör växer inte på en dag. Redan just nu när du läser detta har du TROLIGEN en tumör som stilla sakta växer i kroppen för att en dag slå ut allt i din kropp. Ja så är det faktiskt.

Och inte bara det. Är du runt 50 har du troligen redan nu förslitning på kärlen som gör att både kärlkramp, hjärtinfarkt och liknande gör sig tillkänna en dag. Om du har otur. Ja jag vet att jag är tråkigt sann nu men desto snabbare vi vaknar till det faktumet desto fortare kan vi göra något åt det.

Ja dessa sjukdomar kommer inte över en dag. De kommer sakta, allt eftersom du missköter din kropp och skapar den miljö som cancern kan växa i eller som får kärlen brista. Det är just det jag känner att vi måste vakna upp och förstå. Det är inte SEN, det är NU du behöver vårda din kropp och se till att din inre miljön blir så absolut ointressant för någon cancer att växa i. Och kärlen blir friska och starka.

Så,

1. Rör på dig varje dag på något sätt. Spring minst på samma ställe eller ute i 30 sekunder så snabbt du bara kan för att få upp pulsen VARJE dag.

2. Ät ordentligt fibrer så på med grönt på tallriken varje dag och ett äpple om dagen minst.

3. Olivolja eller linfröolja varje dag.

4. VATTEN! 1 1/2 liter om dagen.

5. Andas frisk luft och minst tio DJUPA andetag om dagen.

6. Dra ner på alkohol och socker och salt. Skydda levern!! Du behöver den frisk och stark.

Var rädd om ditt tempel!

Hitta glädjeämnen, skratta mycket, gråt när du behöver, skrik när du är arg. Lev!!

Njut av livet!

Och gå inte och bär på onödig bitterhet. Du eller dina nära kan vara död imorgon. Förlåt dom du behöver förlåta och gå vidare! Livet är dyrbart!

Kram Malin

Read More

31 mar En ny dag..

Älskar mitt jobb. Att få samtala med andra yogisar om hur vi kan bli en bättre version av oss själva. Att varje dag är en möjlighet att älska, växa och förlåta. Hur vi kan välja att bli fri vår egen inre smärta och oro genom att ändra tankarna och kliva ifrån den drabbade. Samtal är så viktiga. Människan skapades genom ett möte mellan två människor. Ja ibland kan jag skratta när jag går på stan och tänker att ingen av de jag möter skulle varit här om inte två personer legat. 😂 Det är genom möten vi fortsätter att växa i den skapelse som är vi. Tycker om sånt. Jag tycker tex om att tro att allt är möjligt. Och att drömma och fantisera om det du önskar är en bit på vägen. Min älskade son Christopher sa en gång ” Mamma, om de inte vågar drömma hur ska då det de önskar ens bli möjligt i verkligheten? ” Så sant! Allt börjar inom oss. Den kärleksfulla eller offret. Du behöver bara ha modet att göra den ibland rätt tuffa uppgiften, att lösa upp knuten som är du. 😉 Mmm… dags att förbereda morgones yogapass. En ny dag med nya möjlighet att bli en lyckliga och bättre version av oss själva.

Ha en fin dag ♥️

Read More

29 mar Säg sanningen

Foto från British GQ

Sedan en tid tillbaka följer jag två konton med Psykologen Jordan B Peterson. Jag kom över hans texter av en slump när jag scrollade på Youtube och har sedan dess lyssnat på många av hans tankar om det mesta. Jag gillar de flesta av hans värderingar och håller inte alltid med men oftast får han mig att utvecklas ännu mer mentalt och som människa. Jag läser just nu hans bok 12 rules for Life och älskar den.

Något jag tyckte väldigt mycket om som jag fann på nätet är det jag har lagt in nedan. Små tankar runt vad vi alla kanske borde följa för att livet ska bli lite mer meningsfullt. Jag har skrivit ut dom och har dom alltid med mig i min anteckningsbok. De är:

Säg sanningen.

Gör inte saker som du hatar.

Agera så att du kan berätta sanningen om hur du agerat.

Gör vad som är meningsfullt, inte vad som är lämpligt.

Om du måste välja, var den som gör saker, i stället för den som ses som någon som gör saker.

Var uppmärksam.

Antag att personen du lyssnar på kanske känner till något du behöver veta. Lyssna på dem tillräckligt närvarande så att de kommer att dela det med dig.

Planera och arbeta flitigt för att behålla romantiken i dina relationer.

Var försiktig med vem du delar goda nyheter med.

Var försiktig med vem du delar dåliga nyheter med.

Gör åtminstone en sak bättre på varje enskild plats du går.

Föreställ dig vem du skulle vilja vara, och rikta sedan uppmärksamheten dit till 100 %.

Låt dig inte bli arrogant eller irriterad.

Försök att göra ett rum i ditt hus så vackert som möjligt.

Jämför dig själv med vem du var igår, inte med vem någon annan är idag.

Arbeta så bra du bara kan på minst en sak och se vad som händer.

Om gamla minnen får dig fortfarande att gråta, skriv ner dem noga och fullständigt.

Håll kontakten med människor.

Nedvärdera inte sociala institutioner eller konstnärliga prestationer.

Behandla dig själv som om du var någon som du är ansvarig för att hjälpa.

Be någon att göra dig en liten tjänst, så att han eller hon kan be dig att göra en i framtiden.

Bli vän med människor som vill det bästa för dig.

Försök inte rädda någon som inte vill räddas och var mycket försiktig med att rädda någon som gör det.

Inget som är bra gjort är obetydligt.

Ställ ditt hus i perfekt ordning innan du kritiserar världen.

Klä dig som den person du vill vara.

Var exakt i ditt tal.

Stå upp rakt och dra tillbaka dina axlar.

Undvik inte det som är skrämmande om det står i din väg – och gör inte onödigt farliga saker.

Låt inte dina barn göra någonting som gör att du ogillar dem.

Förvandla inte din fru till en piga.

Göm inte oönskade saker i dimman.

Observera att möjligheten lurar där ansvaret har övergivits.

Läs något som skrivits av någon bra.

Klappa en katt när du möter en på gatan.

Stör inte barn när de åker skateboard.

Låt inte mobbar komma undan med det.

Skriv ett brev till regeringen om du ser något som behöver fixas – och föreslå en lösning.

Kom ihåg att det du ännu inte vet är viktigare än vad du redan vet.

Var tacksam trots din lidande.

Av Jordan B Peterson

Read More

28 mar Ångra sig..

Betraktar med klara ögon allt som händer runt dokumentären om Josefin Nilsson och över vårt land sveper en vind om upprättelse för Josefin. En upprättelse som är befogad. När jag läser i biografin om Hildegard von Bingen och hennes råd om hälsa och välmående står den känslomässiga och den psykiska hälsan i fokus. Att vi äter bra och tränar är kanon men det kommer ändå inte räcka till om vi också spenderar mycket tid på negativa tankar eller inte vårdar våra känslor. Hon pratar om att ånger är en av de viktigaste frågorna och insikterna till läkning.

När jag igår vandrade genom söders gator på väg till en föreläsning som jag skulle hålla lät jag tankarna snudda vid just detta med ånger. Vad jag har sett så kommer ännu bara förklaringar från den kände skådespelaren och att detta redan är utagerat i rättegång. Visst det är ju sant även om jag personligen är oerhört besviken på domen. Men jag är just nu mest nyfiken på vad som händer i just honom. Kände han någonsin ånger över det han gjorde när han förstod hur dålig hon blev efter hans slag? Känner han ånger nu när alla vet vad han gjort och är den ångern då baserad på hans eget ego, ” Jag önskar att jag inte gjort detta för då hade jag sluppit den här skiten nu.” Eller kommer den från vad jag tror Hildegard menade ” Jag önskar att jag vetat bättre, jag önskar att jag inte skadat henne så. ”

Det är fuktigt i luften när jag vandrar över Mariatorget och leran fastnar på mina höglackade skor. Jag försöker borsta av det med mina fingrar men leran fastnar istället på mina händer och skapar ett grått märke på mina skor. Jag behöver vatten att skölja av det. Jag bestämmer mig för att gå på tårna den sista biten och tvätta av skorna så snart jag kommer fram.

Den skit vi skapar kommer alltid på något sätt finnas kvar och göra märken i vår historia och i vår kropp. Pga det han gjorde kommer han nu för evigt vara skådespelaren som slog en kvinna så illa så att det blev en utformning i väggen. Väggen reparerades. Skadorna på hennes kropp försökte också lagas men blev bara värre med åren som gick. Liksom såren i hennes själ och en dag dog hon. Han som var och är en av våra bästa skådespelare i vår tid, det kan ingen ta ifrån honom, kommer numera inte minnas genom den magi han skapade på scenen. Utan som den man som misshandlade en kvinna så hon en dag dog. Undrar om han ångrar sig? Jag bläddrar genom olika quotes på nätet och hittar den här. Och texten är sann förutom att det inte borde stå ” but those choices…” Det borde stå ” and those choices made you exactly who you are today.” En skådespelare ingen längre respekterar.

Ångrar han sig… Ångrar du dig? Finns det saker i ditt liv som du känner att du gjorde fel, mot dig själv eller någon annan, som du känner att det forfarande gnager inom dig men för att skydda dig själv letar du ursäkter för att orka? Precis som hans ” Det var alkoholen!” Och ” jag är bättre nu! ” Litet eller stort… Vi alla har väl något som vi ångrar och tar oss igenom med ursäkter. Men är det det som ger den sk ”befrielsen” i hjärtat?

Jag gick den sista biten fram på Hornsgatan och mot mitt mål och inom mig gick tankarna till allt som jag för stunden kunde komma på att jag ångrade. Ångrade på så sätt att jag vet att det ibland gnager inom mig och jag försöker hitta på ursäkter för att det inte ska bli så jobbigt. Igår tog jag dom en och en tillsammans med mina steg. ” Det var fel Malin… du skulle inte gjort så.” Känslan känns djupt i mitt inre och skulden är total. Jag undviker tankar som ska ” förklara” mitt misstag. Men sen stannar jag enbart vid orden ” Det var fel. Ja jag ångrar mig. Förlåt mig.” Och förlåtelsen är riktad till mig själv från mig själv men också i tanken till den det berör.

Känslan som uppkommer känns lite lättare än förut. Och jag förstår på något sätt vad Hildegard menar om vad som händer i oss när vi bär på skuld. Gjort är gjort och det är för evigt huggit i sten. Men vi kan välja hur vi tänker om det. Antingen går vi in i försvar som ändå på något sätt inte är den befriande känsla som vi behöver för att läka. Utan istället se sanningen, som vi på något sätt ändå vet, och att ångra det och inte ursäkta det och säga tyst inom oss till oss själva, förlåt mig.

Andra kommer kanske inte hålla med oss. Andra kommer kanske inte förlåta dig eller mig och tiden är åndå förbi för att göra om och göra rätt. Men vi kan se det vi gjort, förstå att det var fel och ångra det och sedan säga förlåt. Även om ingen annan än du själv är den som lyssnar.

Sverige kommer aldrig förlåta skådespelaren för det han gjort och from med nu kommer ingen kunna höjja sin hand mot någon. Inte heller är det från denna dag ok att verbalt misshandla någon. Svenskarna har blivit starka tillsammans och ser väldigt hårt på det. Det är inte heller ok att använda härskarteknik mot sin partner, familjemedlem eller före detta partner. Inte mot någon. Men det är inte skådespelarens misshandel av henne som förändrat världen. Det är dokumentären. Någon som valde att inte längre vara tyst. Någon som valde att säga sanningen. Någon som vågade att säga stop. DÄR är kraften.

Att våga säga stop.

Namaste, Malin

Read More

23 mar Skulden kommer jag alltid få leva med.

Jag var en av dom som visste. Vi var många som visste vad han höll på med långt innan Josefin korsade hans väg. Jag var en av dom som hade en vän som berättade i tårar om hans hot. Men jag var också en av dom som aldrig vågade gå fram och ifrågasätta vad han höll på med. Han var ju en av de mest respekterade skådespelarna. Han var också skyddad av alla runt omkring honom. Jag var ung men det är ingen ursäkt bara en förklaring. Jag borde skrikit högt och inte bara i slutna rum

Jag skäms idag när jag förstår att jag, just jag kunde gjort skillnad om jag vågat säga ifrån innan han någonsin träffade Josefin. Om jag vågat säga ” Rör du min vän en gång till så lovar jag dig att var enda tidning ska få veta vad du håller på med.” Men jag var tyst… som många andra. För vi vågade inte och min vän förbjöd mig dessutom. Sedan träffade han Josefin.

Efter ha sett dokumentären på @svtplay om Josefins kamp känner jag skuld. Sån förbannad jävla skuld att jag inte vågade säga ifrån då. Nu är det försent. Men inte försent att stå upp för respekt och kärlek.

Manifestationen ikväll är viktig. Så länge den inte urartar till fula ord och övergrepp. För det är då han får rätt. Skammen är inte bara hos honom utan de kollegor och arbetsgivare som visste utan att ge honom en konsekvens redan då. Vi var många som bär skuld till den smärta Josefin fick gå igenom. För vi kunde agerat innan han kom in i hennes liv. Jag hoppas kollegorna idag vågar stå där på manifestationen mot fysiskt eller verbalt våld på någon överhuvudtaget. För att visa honom och henne att de gjorde fel som inte vågade då. Och för kurage att våga säga ifrån även när man inte har några vid sin sida som ikväll.

Ikväll brinner vi för Josefin. Men skulden och skammen kommer jag alltid få leva med. Förlåt Josefin.

Kram Malin

Read More