29 jun En vecka med honom..

Nu börjar vår vecka i vårt vackra Sverige. Två äventyrare fast på olika sätt. Jag kastar mig ut i min och andras inre värld. Han klättrar, flyger och dyker i vår yttre värld. Han är engelsman och har bott här i 18 år. Jag är född här med har bott utomlands i snart fem. Nu ska vi njuta av vårt vackra land från helt olika referens ramar. Vi båda älskar mat men jag vill ha så mycket grönt det bara går. Han älskar kött och fisk och både jagar och fiskar. Vi båda älskar att analysera men inte om samma saker. Nu har vi en vecka i samma bil mil efter mil genom södra Sverige. Kommer samtalen tystna? Kommer vi bli osams? Vem vet… men ingen av oss skyr utmaningar so here we go! Först ut är Högby spa och konferens Jag ska ha yoga och ALLA måltider är vegetariska. Jag kan ha ” glömt” att säga det… Haha… Men so far so Good och maten var väldigt god. När hela Hörby gård gått och lagt sig tog vi en vända i bubbel poolen. Svalorna sjöns ovanför våra huvuden och en rosa skymning började krypa fram. När svensk sommar natt är som bäst. Sov gott alla!!

08 jun Hasse… ett bedårande barn av sin tid.

Jag brukar skoja om att min andlighet inte kommer av att jag i unga år fann Gud. Att min livslust och glädje om att livet är NU inte gavs till mig genom Eckart Tolle och boken ” The power of NOW.” Nej min passionerade kärlek till livet började sin resa när jag första gången höll Noice LP skiva ” Tonårsdrömmar” i min han.

Ja ni är många som vet vad jag menar. Som 1979…80 upplevde hur varenda cell i dig började pulsera och när Hasses unga, ännu inte riktigt brutna, tonårsröst första gången sjöng ” tåget glider in på stationen ” var det kört. Jag blev dödsförälskad och levande”. Hela mitt rum var helt plötsligt klätt med bilder på Noice och jag var en av alla tusentals tjejer som skulle gifta mig med Hasse.

Igår överraskade Martin mig med att ta mig till Kungsträdgården och Noice konserten som igår ekade genom Stockholm. Jag blev 14 år igen och studsade omkring bland ett gäng andra 50 åriga daner som minns tiden mellan 80-82 som igår. Vilken lycka!

På vägen hem spelade han ” Du lever bara en gång” om och om igen. 47 år gammal har han upptäkt ett band som aldrig nådde hans hjärta där nere i Sydafrika när han växte upp. Men orden är lika viktiga för oss båda idag. Dom satte spår i min själ som barn och de väcker oss båda till liv här och nu idag. Framför allt just denna sommar kväll i Stockholm

”Du lever bara en gång och den gången e nu

Finns bara en som vet hur du ska leva och det e du

Sitt inte hemma och vänta på att nåt ska hända

Nej häng med ut ikväll, alltid hittar man på nån grej

Vi drar ut nånstans och dricker en flaska vin

Kanske stannar vi nånstans å lyssnar på ett band”

Hasse Carlsson var blyg och en introvert kille som levde ut på scenen. Han var annorlunda många andra och är väldigt saknad av alla som kände honom. När jag tittar på min idag 16 åriga son förstår jag hur tufft den måste ha varit att vara så ung och bli så känd. Killarna i den åldern är i en känslig period i sitt liv och håller på att bli män. Samtidigt levde han sin dröm, men det gick väldigt väldigt snabbt. Min son är blyg som Hasse och lever ut på scenen precis som han. En tänkare och på väg in i ett vuxenliv som väntar om några år framför honom. Ett bedårande barn av sin tid… Det måste varit otroligt tufft att stå bredvid som förälder och se hur allt bara rusar iväg med din son. Alla tjejerna som hängde i trädgården i Gustavsberg för att få se en glimt av Hasse. Jösses…

Jag hoppas det en dag görs en film om Hasses och killarnas liv. Så vi får förstå det killarna gick igenom. Och kastats tillbaka till en tid i livet då jag iallafall var oerhört lycklig. På bekostnad av en ung mans integritet och privat liv.

Tack och förlåt Hasse.

Tack killar för orden som aldrig lämnat mig.

”Se, vem kommer där

Som en deja vu, som nån jag sett förut ut

Han har färgat hår, sminkade ögon och Beatlesskor

Men varför stirrar dom, pratar om honom, vänder sig om

Kan dom inte se att han e ett bedårande barn av sin tid

Ett bedårande barn av sin tid”

”När all tid tagit slut

Alla timmar runnit ut

Natten går mot gryning

Å jag vet jag måste gå

Då känns dagen ganska svår

Å min oro skär djupa sår

I ett hjärta som längtar

Å jag måste bara härifrån

Vi rymmer bara du å jag

Rymmer bara du å jag

Natten går mot gryning

Å jag vet jag måste gå

Ta din bag å stick ut

Innan sommaren e slut

Vi kan liftar till ett land

Som vi aldrig sett förut

Minnena jag har

E det enda som e kvar

När sommaren e över

Å allt blir som förut

Vi rymmer bara du å jag”

19 maj Havet.. Cala Deia..

19 maj En stunds vila mellan orden

Min bokförläggare på Lava Alexandra Torstendahl är nere på Mallorca med våra medarbetar Ingela och Gabriella för att hjälpa mig sätta ihop slutet av min nästa bok. Vi sitter samlade vid ett köksbord och det är oerhört tacksamt för mig att ha dom här. Struktur, ordning och reda. Och mellan orden finner vi en stund vila över hustaken hemma hos Alexandras föräldrar. Så vackert!

14 maj Vandrar på nya stigar..

Någon sa till mig att när en förälder försvinner faller en av fina grundpelare bort och du ser dig stå vinglandes på en orkar med en fot och med den andra försöker du hålla balansen. Det är någonstans där jag är i livet just nu. Vinglandes i ett försök att inte falla.

Och på något sätt kändes det som att mamma visste att det här var ett ” down fall” som skulle knocka hennes annars så modiga och starka lilla tjejtrasa mer än vanligt. Att förlora mamma var nog absolut det svåraste jag varit med om. Så på något underligt välsignat sätt så fixade hon att jag fick det stöd jag behövde i jobb, fantastiska deltagare och vänner. Plus nya möjligheter som jag längtat nästan ett helt liv efter. I min värld är det mamma som fixat till det. Och jag är så innerligt tacksam över.

Jag vandra på nya stigar nu när mamma är borta. Men det är inte bara sorg. Det är också mycket spännande och kärleksfullt som väntar. Och jag är redo. Jag har ju en egen ängel som vakar över mig och familjen…

Namaste

08 maj Vår i Stockholm

Älskade mamma, jag ser dig överallt. I människors leende ögon eller i sorgen i deras steg. Jag ser dig i de höga skratten och de bottenlösa tårarna. Jag ser dig i porlande lekfulla bäckar och djupblå hälsingeberg som viskar i moll. Jag ser dig i mig. Jag vet att allt du önskade var att jag skulle komma hem till Stockholm igen. Och trotts varje dags tårar genom planering av begravning och minnesgudstjänst så är jag också så ofantligt lycklig. Stockholm blommor, vänner håller om genom middagar och fika stunder. Tog en alkoholfri öl med döttrarna igår. Av en slump satt dom där på puben i kvällsbrisen och unisont skrek ” mamma!!” när jag gick förbi. Jag är i mitt lyckligaste och i mitt sorgligaste. Ser du det mamma… ? Jag ser dig överallt. I ljuset och i tårarna. I allt som var du. #iseeyou

12 apr Den som älskar dig mest..

11 apr Blommorna…

Text tillhör ©️MalinBerghagen

Min kärlek till växter och blommor fick jag av dig och mormor. I mitt sovrum som barn fylldes mitt fönster av blommor du ville slänga men jag räddade dom innan träffade sopkorgen. Mitt fönster var överfullt och det gick knappt att se ut till slut.

Igår skickade Katarina Di leva dessa bilder till mig från 2012. Kommer du ihåg? Jag skulle ha dom i boken och vi satt på terassen och planterad om pelargonerna. Du envisades med att stoppa fingrarna i jorden trots dina fina naglar och du gick sedan och bytte ut någon trasig nagel på någon salong. Men känna jorden skulle du.

Fotograferingen blev jätte bra men vi använde aldrig bilderna. När vi var klara kom busfia i dig och du började mula mig med jord. Älskade mamma….

De sista sms:n jag skickade till dig på sjukhuset handlade om blommor… Tack för att du gav mig kärlek till växer och att växa. I trädgården, i fönstret och som människa.

Älskar dig ❤️

10 apr Den jag är..

Små balkonger i varma länder, där gamla tanter till vackra kvinnor med cigariller mellan fingrarna har suttit och betraktat morgonen har funnits i mitt liv sedan barnsben. Jag var ca ett år gammal när jag åkte på min första semester till franska Rivieran med min mamma och min stora syster Monica. Sedan har jag rest varje år med någon av mina föräldrar. När jag var hos en av min mammas bästa vänner i söndags sa hon ” Du är inte svensk Malin, du kommer aldrig bli det eller vara det. Du kommer alltid längta tillbaka till Frankrike, Spanien eller Italien. Det är du.”

Och hon har så rätt. Min själ är mer berörd av den katolska världen än den protestantiska avskalade. Min mamma och mormor la grunderna för zigenaren eller den ” resande” inom mig. Jag är mjuka färger, blommiga klänningar och lugn med varm passion. Och nu är det mer påtagligt än någonsin. Och jag tycker inte om att frysa…

Senaste tidens sorg har fått mig att se vart jag känner mig trygg och ” hemma” och även om mina närmaste vänner och mina älskade barn är i Stockholm och jag kommer spendera mycket tid där med dom nu. Så är mitt hjärtas hem runt medelhavets stränder eller i Sydeuropas städer. Men också vid hav, berg och solmogna frukter som i Costa Rica och Indien. Så jag behöver acceptera alla dessa sidor i mig. Att jag behöver färger, passion och solgassande caféer i februari. Jag ser nu hur mycket jag behöver den omslutande värmen och blommorna på min terass. Jag är skriven i Sverige. Jag har min lägenhet i Sverige. Jag betalar skatt i Sverige och jobbar utifrån Sverige men välden är min boning. Och min kropp mitt tempel.

Genom sorgen har jag även upptäckt att det gråa får vänta. Just nu är inte tid för det. Jag vill se mig själv i spegeln och känna värmande omhuldande toner. Inte slåss med acceptans av gråa nyanser. Jag har nog ändå just nu av att acceptera det gråa tonerna i livet som kom med vår mammas bortgång. Min dotter Linn sa en morgon, ” Mamma du har för mycket baby face för att börja med grått nu ” men jag stod på mig. Men så dog vår mamma och allt rasade. Jag såg mig i spegeln och kände ” Nä… jag orkar inte vara duktig nu. Jag vill lyftas upp. Så t o m det svarta har jag tagit bort och tonat mitt hår i min ursprungliga färg och för att förbereda för sommarblekta toner. Nu får sommaren komma och salt vatten bleka mitt hår, solen tona min hud varm och munnen smaka oliver.

Förlåt om jag gör er besvikna men jag måste se till min egen känsla just nu.

Nu sitter jag vid min balkong i köket. Jag har precis varit nere och fikat med min väninna Lena. Jag ska strax städa hela lägenheten och göra redo för de av mina barn som vill komma ner och känna värmen. På lördag kommer en hel grupp på 80 personer ner för att se Malins Mallorca. Jag har aldrig känt mig så trygg i det som nu. Jag och mina barn har Stockholm och Mallorca. Vår mamma och mormor sådde de fröna. Det är ju fantastiskt. ❤️

09 apr Första inlägget…

Konstigt det känns… de första raderna efter att du lämnade oss mamma. Du som alltid läste mina texter och peppade mig att skriva..nu sitter jag här utan dig men ändå känns du så nära. Sedan jag kom ner till ön har vänner omslutit mig. Tess var redan på plats när jag kom till ner. Kenny åkte med mig på planet. Det var inte planerat så men nu var jag så innerligt tacksam över att det blev så. Han lämnade inte min sida.

Bodhi satt med Tess utanför Santina och jag smög mig fram till honom varsamt för att överraska honom. När han väl såg mig blev jag så ner pussade så det finns inte. Undrar om han kände på sig att jag behövde det… Undrar om han kommer leta efter dig när vi kommer till Järvsö i sommar…

Som du vet åt vi ju alla väldigt nyttigt under din tid på sjukhuset. Och så har jag fortsatt även här. Jag känner att det nästa varit som en drog för att kunna orka. Första frukosten blev på Santina med en grön spirulina bowl fylld med nyttigheter. Fina Andreas och Gabriel var också i Palma i helgen och det blev massor av fina samtal om dig. Tårar som föll, vi sjöng acapella och äntligen kom första skrattet. Såg du det mamma? Det var så oerhört skönt. Det sägs att många väljer att lägga sig på en rätt monoton plats vid sorg. För när skrattet blir för starkt är det också närmare till tårarna. Men jag gråter hellre ordentligt än att försöka kontrollera mina känslor så jag känner ingen skam över att skrattet ibland lockar. Det betyder inte att jag inte saknar dig eller att jag inte gråter floder några timmar senare. Du hade humor. Så du förstår säkert. Gör du det?

Vi pratar väldigt mycket om vem du var förstås, och vad vi nu bär med oss vidare i ditt minne. Vi är ju så olika mamma så vi kommer välja olika styrkor och egenskaper att värna extra om inom oss. De här orden hittade jag och jag känner att du var det för mig och det är dom egenskaperna jag vill bära med mig vidare. Hur låter det tycker du?

Såg du de två svensk kvinnorna som precis gav mig dessa blommor? Vad mycket kärlek vi får mamma tack vare dig. Sån otroligt fin gest. Dom doftar så gott… Det finns ett spår av dig hos alla mer eller mindre. Och din kärlek finns fortfarande runt omkring oss. Jag sover som en ängel på nätterna omhuldad av all denna kärlek. Eller är det du som smeker vår panna varje natt så oron försvinner?

Förlåt att jag frågar så mycket… jag hoppas du är ok och att du ser att vi är ok också. Att vi har varandra…

Mallorca är fantastisk just nu. Det blommar överallt och det är ibland 22 grader varmt. Du hade tyckt om det… Nu måste jag vattna mina blommor. Vi hörs snart..

Jag saknar dig mamma…