Ja det har det verkligen! Förseningen i London gjorde att jag höll på att missa planet från Mumbai till Goa. Men eftersom vi var 45 st som skulle med det planet så väntade dom på oss och såg till att vi snabbt kom förbi tullen och security. T o m min väska kom fram utan att vara taggad Goa för den skulle jag egentligen plockat ut och checkat in igen i Mumbai. Men det slapp jag nu och nu sitter jag här. Trött men lycklig.
Namaste!
När jag lämnar mitt hem i Palma är solen på väg ner. Ett stilla regn har börjat röra sig över staden och lyckligtvis är dom mörka molnen inte där mitt plan till Barcelona ska ta sig upp mot himlen. När jag kommer till flygplatsen i Palma visar det sig att det kort som visar att jag är skriven i Spanien inte gäller som intyg för att få flyga på den billigare biljetten jag bokat som ö-bo. Vi får nämligen flyga billigare till fastlandet. Jag ska tydligen ha ett vitt papper från kommunen i Palma som berättar att jag bor där. Jag ber att gå betala fyllt pris men hon säger att det inte går. Jag får inte flyga alls. Paniken reser sig inom mig. Mitt flyg till London går 07.50 morgonen därpå. Jag måste flyga ikväll. Jag bokar alltid flyg så jag har ett plan som hår efter det jag ska ta ifall något skulle hända. Så snabbt kalkylerar jag att jag måste boka om. Men först häller det att vara cool lugn och övertyga henne att jag bor i Palma. Och jag lyckas!! Över några frågor ifrån hennes sida och mina bedjande ögon ger hon med sig. Hon tror mig!! Puh!! Vad mer är möjligt!? 
När jag kommer till gaten sätter jag mig bredvid en kvinna dom lagt din nack kudde bredvid sig. Fasiken!!! Jag glömde min!! Min bästa vän på långa resor. Nåväl… inget att göra åt. Jag har tagit med mig min paculama sjal dom jag köpte på en marknad i Dalarna förra sommaren av en man från Nicaragua. Eftersom jag flyger mellan varma och kalla länder gäller det att vara lite smart. Jag vill inte släpa runt på en jacka så den värmande sjalen är perfekt i det svalare Barcelona och London. Jag får helt enkelt använda den som kudde.
Men när det är dags att kliva på planet ligger kudden kvar bredvid mig och när jag tänkte efter satt hon aldrig som om den tillhörde henne. Jag väntar in i det sista… ingen tar den. Den är trasig och sliten men den får duga. Jag tackar änglarna och känner igenom kudden så den inte innehåller något som inte är lagligt och tar med mig den på planet. Jag bär den synligt så om den tillhör någon på planet kommer någon att säga till men ingen reaktion. Vad mer är möjligt. Men när dörrarna stängs kommer paniken… Borde jag inte lämnat den i gaten?? På flygplatser säger dom ju att man inte ska plocka med sig saker som inte tillhör dig för det kan vara en bomb eller droger. Hur tänkte du nu fröken Berghagen??? Jag känner igenom den igen. Nä inget men det spelar ingen roll. Den är inte min och jag borde lämnat den i gaten. Jätte gulligt av änglarna men Nope, det går inte. Så jag lämnar kvar den på planet så hittegods avdelningen får ta hand om den. Ägaren är troligen i en annan del av världen redan men ändå. 
I Barcelona väntar en gigantisk och skön säng på Barcelona AirPort hotel och några timmars sömn. Lite yoga och armhävningar först och ett varmt skönt bad. Jag tänker igenom dagen som varit….
En stilla morgon med frukost med min väninna Inger och sedan iväg till Palma Music Studios som inom kort kommer öppna. Jag och Isak kliver in i det som senast var ett stort hål i en gata. Men nu blivit en av de bästa musik studios i Europa troligen. I samarbete mellan Svenskar och Engelsmän. Fantastiskt! Lite senare möter jag upp min pojkvän som varit sjuk hela veckan men jobbat ändå. Han har sovit länge och vi vandrar genom Palma i ett lugnt samtal om oss. Det var fint.. Han hjälper mig med att städa ordning på terassen det sista han gör och ingen av oss är vidare bra på avsked så det blir svårt att släppa taget. När han väl har åkt är mitt fokus på min son. Vi har två timmar tillsammans innan jag ger mig av. Väl där i badet tackar jag för dagen som varit och de gåvor de gett mig av kärlek och samtal. Jag älskar mitt liv i vår lilla stad i världen. Tacksamhet…
Jag är för trött för att äta så jag somnar vid 23.00 för att vakna vid 05.10 igen.
Kylan är klart mycket mer närvarande i Barcelona än vad den är hemma på ön. Så min sjal är på sin plats. Ryggsäcken stadigt knäppt över ryggen och min lite mindre ryggsäck dom jag ska ha som handbagage i min hand. London nästa. När jag kliver av transfer bussen är jag snudd på att kliva av vid fel terminal. Men innan jag böjar gå frågar jag chauffören om British Airways flyger här ifrån. Nope! Så det var bara att kliva på igen och åka jätte långt till terminal 1. Hm… borde tänkt på det innan men , vad mer är möjligt… nu gick det bra. Då märker jag att jag har glömt mobil laddaren på hotell rummet. Jag hick igenom det super noga men den måste fallet ner bakom handfatet så jag missade det. Japp karma agerar snabbt! Där fick jag för att jag tog med mig en övergiven kudde till Barcelona. Visserligen vet jag att jag kommer ju inte åka tillbaka till hotellet för en laddare, precis som ägaren av kudden inte kommer åka tillbaka efter en trasig kudde. Så nu fick jag svar på det iallafall. Ja ja det var ju bra. Nä nu måste jag checka in till london. Kram på er!
I dag på min morgon promenad med Bodhi genom min vackra stad Palma, lyssnade jag på Davidjis meditation ” awakening forgivness” . Och det som är så fint med den meditationen är att det handlar om att få be om förlåtelse till andra man sårat och att få den förlåtelsen i sitt hjärta genom meditationen. 
Genom meditationen ber Davidji att du ska ta in allt det vackra du har runt omkring dig. Och det var ju inte svårt med tanke på den skönhet som fanns i min omgivning på min promenad. Och det var rörande vackert att göra denna meditation. Vanligtvis söker vi att andra ska be oss om förlåtelse men skuld och skam bryter ner vår fysiska kropp och brukar ofta bli till någon åkomma i kroppen tillslut. Viktigt att förlåta sig själv och veta att om situationen skulle uppstå igen så skulle man välja annorlunda. 
Kärlek är en av livets viktigaste byggstenar. Och det är ur den kraften vårt flöde av överflöd kommer till oss på alla plan. Genom tacksamhet, förlåtelse och givande. Och allt detta har sin källa i kärlek.
Idag ska jag träna på tacksamhet. I alla möten och former.
Ha en fin torsdag alla!
Namaste! Malin
Landar i Göteborg med löpsedlar om Timell, Virtanen och Kronér och tappade fullkomligt hakan när Mats på Tofta Retreat gick igenom med mig det som hänt. Alla dessa män har jag träffat flera gånger och jag fattar ingenting. Vad har gått fel i deras liv, från start eller i livet för övrigt, som gör att detta blir deras väg att gå? Jag har lust att skrika ”men hur i helvete tänkte du nu ” till var och en av dom. Men jag vet att dom och alla män som känner igen sig i detta badar i skam just nu och jag behöver inte sparka på någon som redan ligger. Det är inte den jag är. Dom vet att jag och hela Sverige vet och det räcker.
Och jag ställer mig direkt tanken ”gick jag rätt väg med mina barn? Med mina söner och döttrar… ?” Och det bränner till i hela mig.
När mina döttrar skrev ” #Metoo trodde jag att jag skulle börja kräkas på plats. Lejonmamman i mig ville slita upp halsen på den man eller kvinna som tog sig rätten till deras kroppar eller tog sig rätten att bryta ner deras självkänsla. Men… jag skrev ju #metoo också och troligen min mor likaså. Så jag visade troligen vägen för länge sedan och det gör vansinnigt ont i mig. Och jag ber innerligt att de varje gång det hände vågade säga ” Ursäkta mig men vad fan gör du? ”
Det är viktigt att vi kvinnor tar ansvar för alla gånger som vi inte vågade säga nej och frågar oss varför vi inte vågade. Varför vi inte gick. Och hittar svaret till varför, i hemmen, skolan och samhället. Precis som männen måste ta ansvar över varför dom tog sig friheter. Vart dom tappade respekten för sig själva för det är inget ärbart i att missbruka en kvinnas kropp fysiskt eller verbalt. Eller förminska någon. Det finns ingen självrespekt i det. Tvärtom om.
En man, eller kvinna för den delen, som förminskar någon annan visar bara att dom vill sänka någon annan för att själv komma högre än på den låga plats dom själva känner att dom befinner sig. Finns inget ärbart i det.
Jag tycker att det är bra att detta kommer upp till ytan men det får inte göra att vi kvinnor och några män slår hårdare och hårdare på just dessa män eller andra i sociala medier. Vilken energi skickar vi ut i universum då? Att bli skriven om på detta sätt är straff nog tro mig. Att veta att alla ens vänner, barn och vänner få lida på grund av ens pissiga val är en sån jävla käft smäll som räcker långt. Vi behöver inte sprida dynga på sociala medier om hur ”sjuka” dom är.
Jag menar att hugga huvudet av maskrosblomman ger bara mer maskrosor. Roten måste upp. Vart var ni män som skulle visa vägen för hur män behandlar en kvinna? Ni fäder. Vart gick det fel?
Och … kom ihåg, att allt som händer i ditt liv visar vem du är i dina reaktioner och ageranden. Så det som händer nu pga detta, vad sätter det igång i dig och varför? För min egen del är det varje gång jag inte sa nej. Exakt. Inte varje gång en man försökte gå över min gräns utan varje gång jag inte vågade säga nej. Varför vågade jag inte?
Och vart gick kvinnorna och männen fel i min omgivning som barn som inte lärde mig att värdera mig högre? När missade våra föräldrar att lära oss barn att respektera varandra? Var det när vi såg våra föräldrar inte respektera varandra? Jag vet att min mormor bär svaret i sin hand där i sin himmel. Jag vet att hon teg som jag och min mor efter henne och jag gick vidare för att ge denna ” gåva” till mina döttrar. Men nu är det nog med det. Fan att det skulle ta mitt halva liv innan min självrespekt var tillräckligt stark…
Så jag frågar dig, vet du med säkerhet att dina söner inte klivit över gränser med en kvinna? I litet eller stort. Eller dina döttrar. För jag vet ett gäng kvinnor som är jävligt bra på att psykiskt förminska sina män eller använda barnen som verktyg i skilsmässor mot sina män.
Vi mödrar i generationer uppfostrade dessa männen helt jäkla fel tillsammans med ett gäng pappor. Liksom vi missade att uppfostra våra döttrar till att säga:
” Det här är min kropp och JAG bestämmer VEM som rör min kropp och det är INTE DU.” Och dom män som gått över gränsen ska absolut ta sitt ansvar och söka hjälp.
Men i grunden handlar det om respekten inför varandra och oss själva. Hur långt kan vi gå för att förminska någon annan för att höja oss själva eller nå vårt egoistiska mål? Kvinnor eller män.
Männen hängs nu ut som exempel och det är dags att vi gör en förändring. Men det är väldigt intressant och läsa vad vi kvinnor skriver i media och på sociala medier för det visar också vilka vi är. På gott och ont… Det visar mycket förakt, hat och möjligheter att bakom en mobil slå hårt. Jag blir inte imponerad. Tyvärr trycker jag inte alltid 👍🏻
Stå upp för varandra men det får inte bli blodbad eller Franska revolutionen och en massa avhuggna huvuden. Vi har blivit brända som häxor en gång pga av den kristna missunnsamheten och männens kontroll över den feminina visdomen och kraften. Det värsta som kan hända nu är att våld föder mer ilska och våld i oss. Då har det onda vunnit. Gå inte dit. Snälla… gå inte dit. Bli inte som de män som gick fel. Och glöm inte hedra de män som gör rätt.
Den feminina kraften står för beskydd, omhändertagande av barnen och kärleken. Stå stark i det. Visa vägen. Den rätta vägen.
Tänk om detta är livets test att se om du walk as you talk? Skammen är nog. Hatet och elakheter behövs inte. Nu behövs mod, rättvisa och en plan hur vi förhindrar att detta sker igen. Och hur vi bygger upp den respekt vi tappat inför varandra.
Kom ihåg vad din intension är med allt du skriver om detta på sociala medier eller medier. För det kommer bli din verklighet. Den känsla du bär inom dig när orden skrivs. Är det hat, föder du hat. Gå inte dit.
Namaste! Malin
I våras sa min vän Benny till mig. ”Du kommer tacka nej till massor med pengar för att du känner att det inte är rätt för dig. Universum kommer belöna dig för att du vågar följa ditt hjärta även om pengarna skulle sitta fint.” Jag hade precis då igen fått förfrågan om Lets dance och dom pengarna skulle sitta fint. Jag var innerligt tacksam över förfrågan och frågade Benny om råd. Han svarade ”kör! Det är inte det du kommer tacka nej till. Du kommer att göra Lets dance. Du kommer dock skada axeln men det kommer gå bra. ”
Under sommaren gick jag igenom väldigt mycket tuffa känslor och när september kom var jag i ett vägskäl emotionellt. Jag hade bestämt att gå åt ett helt annat håll i livet av ett enda skäl, det var inte jag.
Tack vare fina vänner runt omkring som ständigt påminde mig om att inte förlora mig själv var den rätt vägen inte svår att se. Tack vare långa samtal med mina terapeut kompisar Camilla, Cristina och Louise tittade jag på mitt eget mönster med lupp men också vem jag verkligen ville vara och KÄNDE att jag är. 
Då kom den där morgonen i september då jag ser mig själv i spegeln och tänker ” Är Lets dance verkligen min grej? Jag har ju aldrig gjort ngt för pengar tidigare. Jag slutade ju på lugna favoriter trotts bästa lönen jag någonsin haft pga att jag inte kunde stå bakom sättet människor behandlades på företaget. Jag fick börja om på ruta ett med en liten söt yoga lön men jag ångrade inte mitt beslut. Jag följde mitt hjärta. Benny hade sagt att jag skulle ta Lets Dance men han har också alltid sagt att vi går under den fria viljan. Inget är hugget i sten, du gör dina val. Och någonstans visste jag att änglarna också ibland ger oss frestelser för att se hur trogna vi är sanningen och den rätta vägen. Vår innersta röst. Så jag bestämmer mig för att tacka nej efter ett super bra samtal med min vän Tess som känner mig så väl och ständigt påminner mig om vem jag är när jag tappar fotfästet en stund. 
Efter att jag hört av mig till kanalen gick jag ner och satt mig på El Perrito . Jag är glad för mitt beslut och delar det med en vännina som ifrågasätter det med orden ” Men du hade ju varit fantastisk där!!” Jag skrattar och svarar kaxigt ” Jag vet , men det är inte den jag är och jag vill fokusera på personlig utveckling, yoga och andlighet. Det är den jag är. ” Inte långt där efter får jag det där magiska samtalet där allting rämnar och jag gråter berörd av lycka. Det är Louise Pagmar som berättar att hon och hennes systrar vill att jag ska få Marianne Pagmar Stipendiet till ” The wisdom and meditation teacher training ” hos den respekterade meditations läraren Davidji. Marianne är deras mor som för snart ett år sedan dog i cancer. Jag blir den första som får åka. Jag ser upp mot den blå himlen och hör Bennys ord ” Du kommer tacka nej till mycket pengar men universum kommer belöna dig för at ät du vågade följa ditt hjärta. ” Och det har aldrig slagit fel . De gånger jag följt min inre röst och vågat vara sann och ärlig emot mig själv , trots jobbiga beslut och förändringar har universum alltid visa att jag valde rätt. 
Nu sitter jag här med mobilen i handen och tillkänna givandet från Davidji att jag är den första som ska få åka. Flera kommentarer omfamnar mig med orden att jag är helt rätt för kursen och att Marianne hade hållit med. Tårarna rinner igen. Louise kramar om mig och säger ” Dax att level up Malin, förstår du vad många nya vänner du kommer få i den världen som du redan älskar att vara i.” Davidji var i många år rektor på Deepak Chopra center i England och ni som följer mig vet hur viktiga Deepak Chopras böcker varit för mig. Och jag tänker på Chopras “ The Seven Spiritual Laws of success” “
The past is history, the future is a mystery, and this moment is a gift. That is why this moment is called ‘the present’.” And I whisper ” Thank you …. 
Min väninna Cristina så det så bra och orden sjönk in inom mig. Det är fantastiskt att finnas där för andra och vilja ge dom det bästa som dom aldrig fått av kärlek och lojalitet. Men till vilket pris då? Varje människa måste ta eget ansvar över det drama dom skapar i andras liv. Varje människa måste reflektera över varför vi gör det vi gör i kärlek och i konflikter och inte lägga över vårt eget behov av bekräftelse på andra. 
Vi alla bär ett trauma inom oss.
Det skapas i vår barndom som litet eller stort och ALLA bär dom och agerar ut dom på olika sätt. Vi tror att om vi flyr dom, genom att stänga dörren till dom, att använda olika sätt för att dämpa dom, eller att klippa banden, att vi kontrollerar vårt förflutna och vårt trauma. Men det är det som kontrollerar dig. För så länge du flyr, stänger dörren till eller bedövar betyder det att ditt förflutna har makten att påverka dig. Det enda sättet är, anser jag, att vända sig inåt och möta det. Att gå i terapi, läsa böcker om det, gå på kurser och att gå in i smärtan och ta sig ut på andra sidan. 
I vår barndom prägla vi av vår omgivning på gott och ont. Och allt speglar vi på andra sedan i vårt vuxna liv. På gott och ont. För mig och mitt eget trauma så har samtal med mina terapeut vänner hjälp mycket. Att tro att man är fel fri och inte behöver är bara okunskap och visar tydligt att något inte är som det ska. För ALLA bär ngt. Det kan vara en förlust av ett favorit husdjur eller en bortgång av en älskad mormor. Frågan kan alltid ställas ” Varför är jag rädd, ledsen, arg på den här personen nu? Är det verkligen sant det jag känner gentemot den här personen. Eller speglar jag bara mitt förflutna i honom eller henne?
Jag har fått jätte mycket hjälp till förståelse genom videoklipp på youtube som heter Engramas. Jag tycker ni ska titta på dom. De är på engelsk men ger väldigt mycket förståelse till hur vi kodas som barn. Här är fyra st. Klicka på dom så kommer dom upp.
1. Berättar om olika engramas kopplade till sorg eller vad som kalkas allierade.
2. Berättar om tex hur fysisk eller verbal misshandel kodar oss och hur vi agerar ut dom på andra när dom aktiveras.
3. Berättar om hur dom här kodningarna i vårt förflutna tar vår livskraft ifrån oss på olika sätt.
4. Berättar om hur vi kan få hjälp att koda om.
Det finns fler men det här är dom jag lägger upp nu.
Stor kram
Jag behöver mina stunder av ensamhet. Även om jag går med andra så tystnaden i en vacker natur så otroligt läkande. Vandrings stigarna i bergen på Mallorca är för mig en skatt för själen att bada i. 
Jag plockar små kvistar av naturens bevis på att det är höst för att ta med mig hem. Dofterna är omslutande efter gårdagens regna. 
Lite var stans dyker små bostäder upp och jag önskar verkligen att jag en dag också för en liten stuga i bergen att tända min brasa och känna morgon daggen vid morgonens första andetag. 
Jag plockar oliver i olika storlekar allt eftersom jag tar mig mot mitt mål i Son Mico. Tre här och två där. Jag tänker göra mina första oliver. Jag har ett recept jag funnit. Det kommer bli så spännande. 
Bland vackra platser i världen är du Tramuntana bergen en av de vackraste. Önskar er all en fin söndag. Hoppas ni får en möjlighet att vara i naturen.
Namaste, Malin 
Tankar över en härlig frukost på vår hemliga plats i Palma…
Vi måste vara rädd om våra stunder av lycka. Njuta av dem och försök ständigt arbeta med våra svagheter, varje dag. För att från en dag till ett annan kan ditt liv förändras.
Universum levererar alltid. Om vi behandlar andra som skit kommer universum att ge dig erfarenheter från det håll du minst förväntar dig att få känna av samma som du har en gång gett. Universum kommer att ”slå till dig” på din svagaste punkt, inte i den där du känner dig trygg eller stark och tror du kan hantera. Då kommer du inte att lära dig något. 
Om du inte är rädd om ditt förhållande till din partner, kollegor eller familj. Eller bara vanliga människor du möter på gatan, kommer universum att försvaga ditt förhållande till det du värdesätter mest, som ditt arbete, din kärlek, dina pengar eller din hälsa. Det handlar bara om den energi som du skickar ut. Du skapar själv dina läxor.
Ta inte livet för givet. Tänk inte att du kan lura livet. Universum styr ditt liv, det är nte du som kontrollerar universum. Om du ger ärlighet, lojalitet och kärlek får du det tillbaka. Genom din partner men också genom ditt arbete, pengar eller hälsa om det är det viktigaste för dig. Uppskatta varje ögonblick för att bli bättre för du aldrig när universum och livet känner att det är dags att känna på den medicin du själv gett. 😉 Det är allt sammanfogat. Vad du ger är vad du får i alla lägen. Så vad är din svaghet? Är du redo att förlora det? Vad måste du göra för att behålla det? Kom ihåg svaret är aldrig det mest uppenbara. 😉
Namaste Malin
Från söndag till måndag arbetade jag med tidningen Nära och deras andliga kryssning till Åland fram och tillbaka. Båten är full med sökande och spirituellas intresserade och jag trivdes som fisken i vattnet. Förutom att hålla yoga och meditations klasser och föreläsningar om min andliga resa så fick jag lyssna på underbara medium och fantastiska artister. Här nedan kommer ett litet collage från resan. Enjoy! 
Yoga på disco golvet medan båten glider igenom åländska skärgården. 
Föreläsning av Andreas Österlund. Han berör mig. 
Finaste vännen Fredrik Swahn sjung och inspirerade. 
Shopping av andliga böcker, kristaller rökelser men även möjlighet att gå andliga läsningar av duktiga medium eller massage av healers. En av dom var Holy Lama med ekologiska produkter från Indien. 
Verkligen ett paradis för den som är intresserad. Nu ska jag på Andreas seans och sedan själv hålla en föreläsning. Och avsluta med att lyssna på magiska Jan Johansen. Imorgon är det Mallorca och Springtime igen. Kram från mig och Benny och tidningen Nära. 
Att vara med en pojkvän som är tio år yngre kan ju vara stressigt. Om det inte var för den ålder jag är i nu är förmodligen den bästa jag någonsin varit i. Jag känner mig fantastisk! . Jag känner mig som en mycket trevlig Amarone som kommer att åldras med nåd. Kvinnor i vår ålder borde gå med huvudet högt och inte önska att vi var yngre. Omfamna det!! Vi är fantastiska!
Men det har naturligtvis hänt mycket i min kropp de senaste 6 månaderna och det är viktigare än någonsin att äta bra och träna för att hjälpa kroppen att gå igenom klimakteriet. Ja exakt, inte för att stoppa förändringen, men för att hjälpa kroppen att gå igenom den. Och det handlar inte om att kroppen är äldre, döende eller inte användbar. Det förbereder sig bara för att inte föda barn mer.
I väst har vi fler problem med den här tiden i livet än till exempel sydamerikanska indiska kvinnor eller afrikanska kvinnor. Bara för att de ser på det annorlunda. Det är ett mindset. Detta är vördnad, respekt, visdom och frihet. Njut av det istället för att känna dig gammal. Äntligen behöver vi inte oroa oss för att bli gravida eller mens smärta och det är fantastiskt !!
Och precis som de afrikanska kvinnorna tycker jag att sex är mer fantastiskt än någonsin. Kanske är det känslan av frihet att inte bli gravid. Eller att jag känner mig tryggare i sängen eller att jag äger min tid, kropp och handlingar. Tiden är min och jag blir lätt uttråkad av människor som inte respekterar mig.
Så ladies, det är allt en tanke grej, ett mindset. Och om du vill fixa saker i ditt ansikte eller din kropp är du i den åldern: ”Jag gör vad jag vill”. Så använd dina pengar till vad som helst gör dig lycklig. Men gör det för att må bättre för din skull. Inte i jakt på ungdom eller din mans kärlek.
Jag älskar min man på grund av hans erfarenhet av livet, hans arm runt min midja och jag känner mig häftigt bredvid honom. Vi är båda i den åldern där vi inte vill slösa tid. Den är dyrbar, rolig och nu. Och om min pojkvän inte gillar vad han har vid sin sida är han fri att gå. Jag vill ha roligt, smarta samtal, roliga äventyr och skapa stunder av lycka. Och jag vill ha det med honom men om han inte vill ha det med mig är han fri att gå. Det är den avslappnade inställningen som kommer med åldern. Eftersom vi vet, att livet slutar inte vid förändring. Vi går igenom den och låter oss sedan glöda av erfarenhet och nåd.
Kram