14 mar Ett frö viskar om ett träd..

När jag vandrade i bergen i höstas med Springtime Travel grupperna så tog jag frön från ekollon träd och olivträd. Jag la dom i en skål på balkongen och glömde bort dom. När jag nu städade fann jag dom i skålen som nu var vatten fylld efter vinterns regn. Försiktigt lekte jag hungrig ekorre och klippte upp skalet. Den vackraste nöt hälsade varsamt mig med sina fårade yttre sidor. Och när jag tittade närmare såg det ut som det träd den en dag kan bli. Naturens vackra överraskningar… Det är nästan så jag blir religiös!!

Jag har nu satt dom två nötterna i jord tillsammans med tankar om ett produktivt och rikt 2018. Tänk att ett enda litet frö bär varenda liten kod för att bli ett helt unikt träd. Precis som vi bär varje liten kod för att bli allt vi är idag. Från ett litet ägg som under en sekunds möte med en spermie av miljoner till den jag ser nu i min spegelbild. Livets mysterium och skönhet.

Amen på den! Malin

Read More

13 mar Mmmm dessa ljuvlig kvälls mys..

Jag och Pablo bor på varsitt håll och det passar oss alldeles utmärkt. Och vi båda tycker om att vara hemma och pyssla. Jag älskar den där lilla stunden på kvällen med en bok, kopp te och fötterna i ett fotbad. Sedan sover jag som en prinsessa. Hittade en gammal goding att bläddra i och gjorde mig ett te på iporoxo och salvia.

Nu ska jag sova. ….zzzzz…. god….zzz natt.

Read More

13 mar Älskade vänner..

Det känns som ni funnits nära mig i så många år nu. Genom bloggar och sociala medier. Jag har visat mitt hjärta och min själ för er på många sätt. Under veckan som har gått har ni alla visat uppbackning och pepp. Men också respekt och ödmjukhet för oss som familj. Jag vill bara säga tack!! Tack för att ni förstår och visar hänsyn. Ni är bäst!!

Nu till något helt annat. Det gråa börjar nu verkligen komma fram ordentligt. Jösses vad grå jag är!! Snart kommer jag lägga upp bilder så ni får se med egna ögon. Jag tycker det är sååååå spännande. Och just nu är det triviala saker. Det har varit en tuff vecka men också en fantastisk vecka. Familjens kärlek har varit så härlig att känna och se. Och jag värderar saker helt annorlunda nu. Även om jag alltid försöker vara ödmjuk så är ingen perfekt. Och denna vecka har verkligen fått mig att tänka till hur viktigt det är att vi lägger trams åt sidan men också hur viktigt det är att titta på sig själv och varför vi agerar som vi gör i olika situationer. Och just nu älskar jag mitt gråa som sakta växer ut. Det är bara super tråkigt så här i början med skarvarna. Men det är som sagt triviala saker.

Önskar er en underbar tisdags eftermiddag. Ni är såååååååå underbara!! Sträck på er!

Kram Palma och mig

Read More

12 mar En eftermiddag på Rusty Rascal

Igår hade vi en stund på våra vänners Barber shop Rusty Rascals. Pablo har aldrig varit där och vi ville överraska honom med en fixning. Frisören var otroligt skicklig och Pablo som har väldigt tjockt hår fick en klippning som komme hålla länge när håret växer ut .Medan Pablo klipptes la vår vän Benny lite kort på Tess och Kenny och jag drack te och ginger shorts med bästa Richard och den franska Bulldoggen Frank.

Pablo har aldrig varit så kortklippt men var super nöjd efteråt även om han hade lite panik när frisören tog fram trimmern. Han har aldrig blivit klippt med en trimmer förut. För mig lyckan mest att få hänga med Tess. Ingen kan få mig att lyfta från gropar i livet som hon. Jag har varit rejält trött de senaste dagarna och att få hennes energi var så skönt. Kärlek, gemenskap och lite te. Vad mer behöver man?

Read More

01 mar Minnen i Alcudia

Idag torsdag är det helgdag på Balearerna. Vi har begett oss upp till en vän i Alcudia på Mallorcas norra del. Den stad jag kom till som barn och också den del av ön jag kom första gången som vuxen. Många minnen passerar revy..

Som sällskap har vi vår väns hund Boggie. Han älskar att slänga sig ut i havet när vi kastar ut pinnar åt honom. Men idag var vågorna lite höga så han vågade inte riktigt. Men tillslut kunde han inte låta bli.

Så vackra hus och skön atmosfär. Väldigt fint att vara tillbaka igen.

Vår vän har också en eller två Harleys så vi tog oss en sväng i Alcudia. Det är ngt speciellt med den här stan. Så mycket historia. Pirater försökt belägra den flera gånger. Och den gamla muren omsluter staden tillsammans med dess historia. Nästa gång ska jag bege mig till området där vi bodde när jag var barn för att se om ngt förändrats…

Kram från oss!

Read More

27 feb Toruk bär mig

”Tiden går långsamt fram mot den förändring som jag vet kommer. En tidigare vinnande formel kommer att bytas ut för en ny och bara min själ vet vad den är. Jag vet att jag måste göra hoppet, och jag är självklart lite rädd. Det är som om jag står på klippan vid en vacker okänd dal och tittar ner. Mitt hjärta slår snabba slag …. Men jag vet att hoppet är säkert för att jag gjort det förut.

Och jag vet att i fallet av osäkerhet som kommer i mötet med det okända, kommer jag också att känna vinden i mitt hår. Jag kommer att känna friheten. Friheten av att att välja mitt liv.

Och jag vet att i nästa sekund i mitt fall kommer den stora Toruk, den stora Leonopteryx rex ( flygande kungslejonet ) i filmen Avatar, att komma och jag kommer landa på dess rygg. Över mina läppar kommer det komma ett leende och jag kommer känna mig starkare och kraftfullare än någonsin. Tillit bär mig!

Det är inte alltid som du har människor runt dig som kommer stödja dina nya val, folk kommer protesterande säga nej eftersom förändring inte är bekvämt för dom. Så håll fast vid de vilda hästar som är som du, som vet att förändringen är en del av vårt liv och att staket måste hoppas över. Vad är de annars till för? 😉

Ha tilltro och lita på de flygande kungslejonen som du har runt dig. Lita på din flock av vildhästar … du är inte ensam den här gången.

Yoga tar mig alltid dit, till förändring genom öppnande rörelser … Till tid att vara tacksam för det jag har lärt mig så här långt och böja mig bakåt till en brygga mot dalen och de nya möjligheterna …. 🙏🏻 Kroppen stretar emot, pranayama lyfter mig, dristi håller mig… Och nya möjligheter kommer alltid med en ansträngning .. alltid. Men med mina händer och fötter står jag stadigt på marken. Mitt hjärta, mitt bröst och min hals är nakna och trots det känner jag mig stark. Starkare än någonsin och det av bara en enda anledning: Mitt hjärta är helt öppet.

Förändring… du väntar mig… Jag är redo. Lika rädd som tidigare men modigare för jag har gjort det förut. Tillit…. Den vackra öppna dalen står framför mig.

Hm… från brygga bakåt till dalens kant och därifrån upp till handstående, balanserande på kanten av det okända för att handlöst falla ut mot livets nya möjligheter. ? Ja, varför inte. ”

Dagbok av en Gypset #wordsbymalin #yoga #thehealthofyogaacademy

Kommer du till Yoga Games Göteborg får du 300 kronor rabatt om du uppger min rabattkod: Malin

Vi ses där! Jag står i montern för Tofta retreat och signerar mina böcker på lördagen. Låt oss kramas!

Read More

26 feb För länge sedan ..

När jag var en liten tjej runt 9-12 år så hade jag en trädgård i mitt fönster. Mitt fönster var fyllt med växer som mamma hade gett upp hoppet på men oss mig fick dom gömma sig likt främlingar på flykt. En av se växer jag alltid gav ett hörn i mitt fönster var min mors julrosor. Jag klippte ner blommorna och lät dom finna sin tillflykt till dom ville växa på sig igen. Många år har gått sedan dess men nu har jag tänkt att den vita julrosen ska få en andra chans tillsammans med höstens jullökar som nu börjat växa igen. Jag har även klippt ner doftpelargonen och min spanska variant som jag inte vet namnet på men som ska hålla myggen borta. Nu får vi vänta och längta och se om sticklingarna slår rot på min lilla balkong i köket…

På tal om flyktingar, när jag flyttade om min chilli i vintras på terassen så måste rötter från min tomatplanta varit kvar för nu har den vuxit sig förbi chilin. Tomaten är det stora bladen och chilin är de små som växer efter pinnen och t det vänstra hörnet i bild. Så nu är ju frågan, vem var i krukan först? Tomaten eller chilin? Nu är det ju så att det är MIN terass så här råder gemenskap och kärlek. Alla får plats. Så är det i min värld.

Namaste, Malin

Read More

26 feb Finaste överraskning

Denna blogg tillhör ©️Malin Berghagen

Namaste! 🙏🏻

Han sa till mig att vi skulle åka på en marknad men vilken visste han inte än. Jag tycker så mycket om att strosa på marknader på söndagarna och skaffa mig lite ost, oliver och sånt till veckan så jag blev förstås väldigt glad. På väg mot Santa Maria marknaden bestämde vi oss för att åka Pollenca istället som ligger högst upp på norra delen av ön så ca 45 minuter upp.

Vi hittade en parkering en bit bort men det var en vacker dag så en promenad var bara skönt. Ingen av oss hade ätit så han tyckte vi kunde köpa med oss något och göra en picknick. Vi köpte ost, oliver, tomater, sallad, äpplen och nötter. När vi var klara frågade jag om vi inte skulle köpa med oss en kniv. Men det behövdes inte sa han. Och jag tänkte att han nog hade en fick kniv i bilen för min kille har lite allt möjligt som går att fixa med.

Vi tog en annan väg tillbaka genom byn och för att sedan ta oss till havet. Pablo var fast beslutet att ta mig till ett speciellt ställe sa han. När vi kom fram lyfte han ut sin gråa bag ur bilen. Jag tänkte inte så mycket på det mer än att han kanske hade en filt där men när vi kom ner till borden som var utplacerade efter stenstranden visade det sig att min man hade en plan med detta från start.

För upp på bordet kom en rödvit rutig duk, en flaska vin och nybakat bröd. Och allt vi köpt på marknaden förstås. Även vin glas hade han tagit med. Jag blev så ställd och glad. Jag älskar ju överraskningar.

Vi satt länge och njöt av maten, Han berättade, att alla år som han åkt förbi här, hade han tänkt på att han en dag skulle göra en picknick här. Fast han aldrig funnit något skäl att göra det tills nu med mig. Awwwh dessa män som vet hur dom ska leverera orden som får deras kvinna att känna sig speciell. Efter vi ätit hade solen kommit runt trädkronorna så dukade av och flyttade vi till ett bord i solen. Men han ville fortfarande ha kvar den rutiga duken på bordet till vinet som fortfarande var kvar i glaset. Vi båda tycker om siesta så Pablo la sig på en av bänkarna och jag var alldeles för berusad av livet för att kunna sova. Jag satt i solen och tänkte på de år jag nu haft här. Modet att våga flytta och livet som kom efter det. Allt som har varit roligt och tragiskt. Och nu mötet med Pablo.

Vi brukar säga till människor vi möter som söker eller finner kärlek i vår ålder. Så där mitt i livet ni vet. Att inte planera så himla mycket. När vi träffades skojade vi om att det här skulle bara vara i en vecka eller två. En lek för stunden för två människor som inte behöver finna mannen eller kvinnan i sitt liv som ska ge barn, hus och bil livet. Men tiden gick och där vi kraschade i våra olika kulturer och erfarenheter blev inte uppbrotten så allvarliga. Blev vi osams om något så vara det inte så stor grej. Jag skulle ju ändå inte gifta mig med honom.

Men våra samtal skapade också en vänskap. Och attraktionen gjorde ju sitt så vi möttes upp igen eller släppte aldrig riktigt taget. Vilket vi båda är tacksamma för idag. Jag har fått en väldigt fin vän i mitt liv. En man att uppleva äventyret med som är nu. Vi har en vacker respekt och kärlek till varandra idag. Och om det är någon jag vill ha vid min sida genom det som nu väntar är det Pablo. Som man ja, men framför allt för att han är en av mina bästa vänner. Jag är rädd om honom av skäl som inte bara har med att jag älskar honom som man. Utan för att han är en sån fin vän att jag inte vill något annat än att han ska må bra. Och jag vet att han är lika mån om mig.

Namaste, Malin

Read More

25 feb The Gypset is back!

Äntligen är det dags att plocka fram lite klänningar! Jag jag längtat!Genom åren har jag samlat på mig lite saker ifrån världens alla hörn. Inte alls mycket men små saker dom blivit lite kärleksgåvor till mig själv. Den här välden köpte jag i Stjärnsund i Dalarna av en man från Paraguay. Jag älskar den verkligen men använder den bara lite då och få eftersom jag är så rädd om den.

Våren är ju verkligen här nu i Palma så idag blev det dags för en av mina klänningar som kommer ifrån Eli på Sunvibes. Hon designat mönstret och jag älskar dom här klänningarna för det är lätt att rulla ihop när jag reser och faller ut lätt utan strykning om jag bara låter den hänga i lite fuktigt rum som tex badrummet. Ljuvligt att äntligen få gå i klänningar igen!!

Min jeans jacka är ärvd från min dotter Linn som ärvde den av sin syster Love. Tror jag… Passar mig perfekt!! Och med min långa halsduken ifrån Zara får jag lite skydd från den ännu kalla vinden. Mina glasögon är en liten dyrare investering men det unnade jag mig pga jag är i solen så mycket. Ett par Rayban som ger strålande skimmer på världen utanför.

Nu väntar jag på att Pablo ska plocka upp mig så ska vi åka till någon marknad på ön. En av de underbara sakerna som händer här på ön på söndagar.

Hoppas ni alla får en fin dag.

Namaste! Malin

Read More