05 apr Vi kommer alla dö, frågan är bara när.

Jag betraktar familjen från den plats jag har vid bordets slut. Mina systrar, Martin och Monicas man Gunnar sitter bredvid mig och de pratar om allt från jakt till gröna smoothies. Mina barn och deras kusiner äter och pratar lite längre ner vid bordet och det känns som jag är på en italiensk familjemiddag. Enda skillnaden är att vi är lite mer lågmälda. Inte pga att det är ett års dagen av vår mamma och mormors dödsdag. Utan pga att vi är svenskar.

Vi är på den resturang som vi vid ett flertal tillfällen gick till med mamma. Italiano på nybrogatan på Östermalm. Bilden du ser ovan är från vår sista middag med henne i februari 2018. Då visste vi inte att hon var så sjuk. Två månader senare var hon inte längre med oss. Det är något jag alltid bär med mig nu. Du vet aldrig hur långt tid du eller dina nära har tills ni skiljs åt för evigt. Så är det verkligen så viktigt att hålla fast vid stolthet och små gnabb?

Vårda tiden väl istället och fundera över om det där du irriterar dig över, undviker eller straffar dina nära med verkligen är värt det. Är det inte bara bättre att gräva ner stridsyxan och leva i nuet? För oftast är det ju vi själva dom mår sämst med att gå och vara sur. Vem vill spendera sin sist tid så?

Vår mamma och vår moster dog av cancer, Det som jag tror är viktigt att komma ihåg är att cancer är något som finns i oss alla. Den är redan nu i sitt ursprung liten som ett knappnålshuvud och ligger där sedan du föddes och sover tills kroppen blir tillräckligt ” trevlig” för den att växa i. Ja så är det krasst.

Det finns en hel del sjukdomar att dö av men som jag sa på podden ” Berghagen och Tess ” så handlar det inte längre om OM vi dör av cancer utan snarare NÄR. Och det där NÄR är väldigt mycket upp till den miljö du skapar för din fiende C att växa i. Och grunden sätter du tidigt. Redan som barn bäddar du för cancern att växa eller inte och en C tumör växer inte på en dag. Redan just nu när du läser detta har du TROLIGEN en tumör som stilla sakta växer i kroppen för att en dag slå ut allt i din kropp. Ja så är det faktiskt.

Och inte bara det. Är du runt 50 har du troligen redan nu förslitning på kärlen som gör att både kärlkramp, hjärtinfarkt och liknande gör sig tillkänna en dag. Om du har otur. Ja jag vet att jag är tråkigt sann nu men desto snabbare vi vaknar till det faktumet desto fortare kan vi göra något åt det.

Ja dessa sjukdomar kommer inte över en dag. De kommer sakta, allt eftersom du missköter din kropp och skapar den miljö som cancern kan växa i eller som får kärlen brista. Det är just det jag känner att vi måste vakna upp och förstå. Det är inte SEN, det är NU du behöver vårda din kropp och se till att din inre miljön blir så absolut ointressant för någon cancer att växa i. Och kärlen blir friska och starka.

Så,

1. Rör på dig varje dag på något sätt. Spring minst på samma ställe eller ute i 30 sekunder så snabbt du bara kan för att få upp pulsen VARJE dag.

2. Ät ordentligt fibrer så på med grönt på tallriken varje dag och ett äpple om dagen minst.

3. Olivolja eller linfröolja varje dag.

4. VATTEN! 1 1/2 liter om dagen.

5. Andas frisk luft och minst tio DJUPA andetag om dagen.

6. Dra ner på alkohol och socker och salt. Skydda levern!! Du behöver den frisk och stark.

Var rädd om ditt tempel!

Hitta glädjeämnen, skratta mycket, gråt när du behöver, skrik när du är arg. Lev!!

Njut av livet!

Och gå inte och bär på onödig bitterhet. Du eller dina nära kan vara död imorgon. Förlåt dom du behöver förlåta och gå vidare! Livet är dyrbart!

Kram Malin

Read More

31 mar En ny dag..

Älskar mitt jobb. Att få samtala med andra yogisar om hur vi kan bli en bättre version av oss själva. Att varje dag är en möjlighet att älska, växa och förlåta. Hur vi kan välja att bli fri vår egen inre smärta och oro genom att ändra tankarna och kliva ifrån den drabbade. Samtal är så viktiga. Människan skapades genom ett möte mellan två människor. Ja ibland kan jag skratta när jag går på stan och tänker att ingen av de jag möter skulle varit här om inte två personer legat. ? Det är genom möten vi fortsätter att växa i den skapelse som är vi. Tycker om sånt. Jag tycker tex om att tro att allt är möjligt. Och att drömma och fantisera om det du önskar är en bit på vägen. Min älskade son Christopher sa en gång ” Mamma, om de inte vågar drömma hur ska då det de önskar ens bli möjligt i verkligheten? ” Så sant! Allt börjar inom oss. Den kärleksfulla eller offret. Du behöver bara ha modet att göra den ibland rätt tuffa uppgiften, att lösa upp knuten som är du. ? Mmm… dags att förbereda morgones yogapass. En ny dag med nya möjlighet att bli en lyckliga och bättre version av oss själva.

Ha en fin dag ♥️

Read More

29 mar Säg sanningen

Foto från British GQ

Sedan en tid tillbaka följer jag två konton med Psykologen Jordan B Peterson. Jag kom över hans texter av en slump när jag scrollade på Youtube och har sedan dess lyssnat på många av hans tankar om det mesta. Jag gillar de flesta av hans värderingar och håller inte alltid med men oftast får han mig att utvecklas ännu mer mentalt och som människa. Jag läser just nu hans bok 12 rules for Life och älskar den.

Något jag tyckte väldigt mycket om som jag fann på nätet är det jag har lagt in nedan. Små tankar runt vad vi alla kanske borde följa för att livet ska bli lite mer meningsfullt. Jag har skrivit ut dom och har dom alltid med mig i min anteckningsbok. De är:

Säg sanningen.

Gör inte saker som du hatar.

Agera så att du kan berätta sanningen om hur du agerat.

Gör vad som är meningsfullt, inte vad som är lämpligt.

Om du måste välja, var den som gör saker, i stället för den som ses som någon som gör saker.

Var uppmärksam.

Antag att personen du lyssnar på kanske känner till något du behöver veta. Lyssna på dem tillräckligt närvarande så att de kommer att dela det med dig.

Planera och arbeta flitigt för att behålla romantiken i dina relationer.

Var försiktig med vem du delar goda nyheter med.

Var försiktig med vem du delar dåliga nyheter med.

Gör åtminstone en sak bättre på varje enskild plats du går.

Föreställ dig vem du skulle vilja vara, och rikta sedan uppmärksamheten dit till 100 %.

Låt dig inte bli arrogant eller irriterad.

Försök att göra ett rum i ditt hus så vackert som möjligt.

Jämför dig själv med vem du var igår, inte med vem någon annan är idag.

Arbeta så bra du bara kan på minst en sak och se vad som händer.

Om gamla minnen får dig fortfarande att gråta, skriv ner dem noga och fullständigt.

Håll kontakten med människor.

Nedvärdera inte sociala institutioner eller konstnärliga prestationer.

Behandla dig själv som om du var någon som du är ansvarig för att hjälpa.

Be någon att göra dig en liten tjänst, så att han eller hon kan be dig att göra en i framtiden.

Bli vän med människor som vill det bästa för dig.

Försök inte rädda någon som inte vill räddas och var mycket försiktig med att rädda någon som gör det.

Inget som är bra gjort är obetydligt.

Ställ ditt hus i perfekt ordning innan du kritiserar världen.

Klä dig som den person du vill vara.

Var exakt i ditt tal.

Stå upp rakt och dra tillbaka dina axlar.

Undvik inte det som är skrämmande om det står i din väg – och gör inte onödigt farliga saker.

Låt inte dina barn göra någonting som gör att du ogillar dem.

Förvandla inte din fru till en piga.

Göm inte oönskade saker i dimman.

Observera att möjligheten lurar där ansvaret har övergivits.

Läs något som skrivits av någon bra.

Klappa en katt när du möter en på gatan.

Stör inte barn när de åker skateboard.

Låt inte mobbar komma undan med det.

Skriv ett brev till regeringen om du ser något som behöver fixas – och föreslå en lösning.

Kom ihåg att det du ännu inte vet är viktigare än vad du redan vet.

Var tacksam trots din lidande.

Av Jordan B Peterson

Read More

28 mar Ångra sig..

Betraktar med klara ögon allt som händer runt dokumentären om Josefin Nilsson och över vårt land sveper en vind om upprättelse för Josefin. En upprättelse som är befogad. När jag läser i biografin om Hildegard von Bingen och hennes råd om hälsa och välmående står den känslomässiga och den psykiska hälsan i fokus. Att vi äter bra och tränar är kanon men det kommer ändå inte räcka till om vi också spenderar mycket tid på negativa tankar eller inte vårdar våra känslor. Hon pratar om att ånger är en av de viktigaste frågorna och insikterna till läkning.

När jag igår vandrade genom söders gator på väg till en föreläsning som jag skulle hålla lät jag tankarna snudda vid just detta med ånger. Vad jag har sett så kommer ännu bara förklaringar från den kände skådespelaren och att detta redan är utagerat i rättegång. Visst det är ju sant även om jag personligen är oerhört besviken på domen. Men jag är just nu mest nyfiken på vad som händer i just honom. Kände han någonsin ånger över det han gjorde när han förstod hur dålig hon blev efter hans slag? Känner han ånger nu när alla vet vad han gjort och är den ångern då baserad på hans eget ego, ” Jag önskar att jag inte gjort detta för då hade jag sluppit den här skiten nu.” Eller kommer den från vad jag tror Hildegard menade ” Jag önskar att jag vetat bättre, jag önskar att jag inte skadat henne så. ”

Det är fuktigt i luften när jag vandrar över Mariatorget och leran fastnar på mina höglackade skor. Jag försöker borsta av det med mina fingrar men leran fastnar istället på mina händer och skapar ett grått märke på mina skor. Jag behöver vatten att skölja av det. Jag bestämmer mig för att gå på tårna den sista biten och tvätta av skorna så snart jag kommer fram.

Den skit vi skapar kommer alltid på något sätt finnas kvar och göra märken i vår historia och i vår kropp. Pga det han gjorde kommer han nu för evigt vara skådespelaren som slog en kvinna så illa så att det blev en utformning i väggen. Väggen reparerades. Skadorna på hennes kropp försökte också lagas men blev bara värre med åren som gick. Liksom såren i hennes själ och en dag dog hon. Han som var och är en av våra bästa skådespelare i vår tid, det kan ingen ta ifrån honom, kommer numera inte minnas genom den magi han skapade på scenen. Utan som den man som misshandlade en kvinna så hon en dag dog. Undrar om han ångrar sig? Jag bläddrar genom olika quotes på nätet och hittar den här. Och texten är sann förutom att det inte borde stå ” but those choices…” Det borde stå ” and those choices made you exactly who you are today.” En skådespelare ingen längre respekterar.

Ångrar han sig… Ångrar du dig? Finns det saker i ditt liv som du känner att du gjorde fel, mot dig själv eller någon annan, som du känner att det forfarande gnager inom dig men för att skydda dig själv letar du ursäkter för att orka? Precis som hans ” Det var alkoholen!” Och ” jag är bättre nu! ” Litet eller stort… Vi alla har väl något som vi ångrar och tar oss igenom med ursäkter. Men är det det som ger den sk ”befrielsen” i hjärtat?

Jag gick den sista biten fram på Hornsgatan och mot mitt mål och inom mig gick tankarna till allt som jag för stunden kunde komma på att jag ångrade. Ångrade på så sätt att jag vet att det ibland gnager inom mig och jag försöker hitta på ursäkter för att det inte ska bli så jobbigt. Igår tog jag dom en och en tillsammans med mina steg. ” Det var fel Malin… du skulle inte gjort så.” Känslan känns djupt i mitt inre och skulden är total. Jag undviker tankar som ska ” förklara” mitt misstag. Men sen stannar jag enbart vid orden ” Det var fel. Ja jag ångrar mig. Förlåt mig.” Och förlåtelsen är riktad till mig själv från mig själv men också i tanken till den det berör.

Känslan som uppkommer känns lite lättare än förut. Och jag förstår på något sätt vad Hildegard menar om vad som händer i oss när vi bär på skuld. Gjort är gjort och det är för evigt huggit i sten. Men vi kan välja hur vi tänker om det. Antingen går vi in i försvar som ändå på något sätt inte är den befriande känsla som vi behöver för att läka. Utan istället se sanningen, som vi på något sätt ändå vet, och att ångra det och inte ursäkta det och säga tyst inom oss till oss själva, förlåt mig.

Andra kommer kanske inte hålla med oss. Andra kommer kanske inte förlåta dig eller mig och tiden är åndå förbi för att göra om och göra rätt. Men vi kan se det vi gjort, förstå att det var fel och ångra det och sedan säga förlåt. Även om ingen annan än du själv är den som lyssnar.

Sverige kommer aldrig förlåta skådespelaren för det han gjort och from med nu kommer ingen kunna höjja sin hand mot någon. Inte heller är det från denna dag ok att verbalt misshandla någon. Svenskarna har blivit starka tillsammans och ser väldigt hårt på det. Det är inte heller ok att använda härskarteknik mot sin partner, familjemedlem eller före detta partner. Inte mot någon. Men det är inte skådespelarens misshandel av henne som förändrat världen. Det är dokumentären. Någon som valde att inte längre vara tyst. Någon som valde att säga sanningen. Någon som vågade att säga stop. DÄR är kraften.

Att våga säga stop.

Namaste, Malin

Read More

23 mar Skulden kommer jag alltid få leva med.

Jag var en av dom som visste. Vi var många som visste vad han höll på med långt innan Josefin korsade hans väg. Jag var en av dom som hade en vän som berättade i tårar om hans hot. Men jag var också en av dom som aldrig vågade gå fram och ifrågasätta vad han höll på med. Han var ju en av de mest respekterade skådespelarna. Han var också skyddad av alla runt omkring honom. Jag var ung men det är ingen ursäkt bara en förklaring. Jag borde skrikit högt och inte bara i slutna rum

Jag skäms idag när jag förstår att jag, just jag kunde gjort skillnad om jag vågat säga ifrån innan han någonsin träffade Josefin. Om jag vågat säga ” Rör du min vän en gång till så lovar jag dig att var enda tidning ska få veta vad du håller på med.” Men jag var tyst… som många andra. För vi vågade inte och min vän förbjöd mig dessutom. Sedan träffade han Josefin.

Efter ha sett dokumentären på @svtplay om Josefins kamp känner jag skuld. Sån förbannad jävla skuld att jag inte vågade säga ifrån då. Nu är det försent. Men inte försent att stå upp för respekt och kärlek.

Manifestationen ikväll är viktig. Så länge den inte urartar till fula ord och övergrepp. För det är då han får rätt. Skammen är inte bara hos honom utan de kollegor och arbetsgivare som visste utan att ge honom en konsekvens redan då. Vi var många som bär skuld till den smärta Josefin fick gå igenom. För vi kunde agerat innan han kom in i hennes liv. Jag hoppas kollegorna idag vågar stå där på manifestationen mot fysiskt eller verbalt våld på någon överhuvudtaget. För att visa honom och henne att de gjorde fel som inte vågade då. Och för kurage att våga säga ifrån även när man inte har några vid sin sida som ikväll.

Ikväll brinner vi för Josefin. Men skulden och skammen kommer jag alltid få leva med. Förlåt Josefin.

Kram Malin

Read More

22 mar The heart Of yoga.

Ett återkommande ämne på min blogg kommer förstås vara ett samtal runt yoga. Jag kommer alltid kalla det med titeln ” The heart Of yoga” för att inspirera dig att söka yogans sanna väsen inom dig. Jag kommer dela med mig av texter och lärare som konstant inspirerar mig.

Idag kommer en text som betyder väldigt mycket för mig. Kanske är det något för er som själva vill bli yogalärare. Texten kommer ifrån min absoluta favorit yoga förebild Mark Whitwell. En lärare som på en gång vid första klassen tog mig under sina vingar. Som blev en vän på distans hela tiden ser till att yogan inspirerar mig.

”Sri T Krishnamacharya sa ” Det ögonblick jag säger att jag ÄR en yogi. Är jag INTE en yogi. ”

Han sa också att vara en guru är inte en identitet utan en funktion.

Det kulturella antagandet att det finns en sådan sak som upplysning skapar det motsatta antagandet, att någon inte är upplyst, inte är ljus, inte är Livet. Det skapar den sociala dynamiken av att ta en kraft och en styrka ifrån någon som faktiskt finns och är överallt, inklusive nutidens andliga dynamik. Det finns fortfarande ingen ram för att se något annat än denna dynamik i denna illusion av lärare och studenter. Så här är en annan tanke eller ram att tänka över …

”Det finns ingen sådan sak som upplysning”

…. det finns bara Yogas delaktighet i den givna verkligheten, den vårdande källan och kraften av alla. Detta ges. Det är varje ens rättfärdighet. Om det finns ett lärarförhållande är det ömsesidig kärlek mellan faktiska vänner. Inte mer än vänner, inte mindre än vänner. Det är inte en hierarki för någon som ”har det” och de som ”inte har” det. Eller vem som kämpar i de godtyckliga metoderna för att försöka ”få det” och mäta sig som vinnare eller förlorare.

Detta problem är särskilt förvirrad där lärare hävdar att de inte är lärare. I Veda var guru inte en identitet alls. Inte en social identitet eller en personlig identitet. Guru var inte där som en social ”sak” utan var helt enkelt kraften hos Moder Naturens omsorg i lokalsamhället. Guru var där för allas moksha, befrielsen av varje person och när det hände var guru-funktionen upplöst. Guru var inte där för sitt eget kontinuitetsnamn eller berömmelse.

Guru har inte anhängare, bara uppriktiga vänskap. Vänner som kommer och går fritt utan process. Livets Veda, Yoga livet handlar bara om förhållande. Gud, Guru gudom, partner, kroppen och hela dess naturliga materiella och immateriella förutsättningar som det beror på. Allt detta härrör i den verkliga verkligheten hos besådd kärlek, där ingen kontemplation eller sökande krävs men den naturliga föreningen av deltagande bara. Vi kan deprogramera oss från de absurda maktstrukturerna som byggde samhället och omedelbart omfamna kraften i kosmos som uppstår med var och en av oss, som ren intelligens, oförstörbar skönhet och fullkomlig inbyggd harmoni hos alla med alla.” Mark Whitwell

Read More

22 mar Jag har aldrig varit ifrån dig så länge…

Ja du min älskade ö…. aldrig har jag varit ifrån dig så länge som nu. Sist jag var på Mallorca var i november. Bara tanken får mitt hjärta att hugga till lite. Även om jag vet att det är mycket spännande nytt som väntar här i Sverige så är det en saknad. Saknad av vännerna och av naturen som är så magisk på ön. Men den 13 april åker jag, Martin och Isak ner för att ha en upplevelsevecka med Springtim Travel. Jag räknar varje dag…

Sedan jag skrev boken ” Mallorca i mitt hjärta” har vi varje år gjort en resa med det temat. Men denna gång kommer jag njuta lite extra av vad jag själv har berättat om. Just pga att jag varit ifrån ön i nästan fem månader. Allt jag vill att mina läsare till Mallorca boken ska känna när de drömmer sig bort sida för sida kommer nu inte bara mina deltagare få uppleva utan även jag. Jag kommer njuta av cykel turen in till Palma och den vackra katedralen. Jag kommer andas djupa långa andetag för vara steg på vår promenad till Son Mico i bergen. Ja det kommer vara väldigt speciellt att komma tillbaka denna gång. 

Det som också är lite speciellt är ju att jag kommer fira ett år med Martin där. Vi träffades ju på Mallorca för ett år sedan nu i april. Ett år som har varit väldigt annorlunda och i en total förändring. Under tre veckor, dog min mamma, jag tog självrespekten i handen och lämnade en relation som verkligen hade nått botten av värdighet, jag träffade Martin och flyttade hem till Sverige. Jösses!! Det hände verkligen grejer. Men jag tror att mammas död var det som triggade alltihop. Framförallt min orädsla.

Och jag anser själv att mötet med Martin var en sådan välsignelse för jag var extremt sårbar. Och hans beslutsamhet att jag var kvinnan han skulle fortsätta året med höll om mig, ja bar mig genom allt. Bilden ni ser ovan är från vårt första möte och det talar sitt tydliga språk. Jag minns varje minut av den kvällen och i snart är vi tillbaka på San Juans matmarknad igen.

Mallorca är i mitt hjärta alltid och på många olika sätt. I mitt hjärta genom både sorg och glädje. Jag hade aldrig varit så levande och fri som jag blev där. Jag har aldrig heller varit så ledsen som där. Och ingen plats har fått mig att känna mig så älskad som Mallorca fått mig att känna. Och snart sitter jag på Catalinas gator igen tillsammans med Martin och Isak. Åh vad jag längtar!

ps: Det finns några platser kvar på min yogaretreat helgen i början av maj i bergen på Mallorca. Gå in på min evenemang sida och kolla. Eller tryck här. Kursen är på svenska. Kram

Read More

22 mar När lockarna faller..

När min mamma gick bort för snart exakt ett år sedan rasade mitt liv lite samman som du säkert förstår. Och det första jag gjorde var att bleka bort den tidigare näst intill den svarta färgen. Livet var så svart och grått just då iallafall. Tyvärr misslyckades han med blekningen på så sätt att mitt hår förstördes och bitar föll av. Mitt tidigare så chocka hår blev tunt och poröst. Lite grann som jag just då kände mig. 2018 resor till soliga länder och timmar i ljuvligt saltvatten och sol har även det satt sitt spår i mitt hår och nu kände jag att jag fick lite nog. Riset måste bort! Jag vet inte om du känner igen det men många går ju till frisören inte bara för att bli snygg utan för att något avgörande också hänt i deras liv. För mig var det likadant och även denna gång.

En av dessa små grå mulna dagarna som vi haft i veckan begav jag mig ner till min kompis Annas salong fast besluten med att inte bara klippa av det förstörda håret men att också göra ett slags avslut på det år som inneburit så mycket sorg efter mamma. Det där året som alla pratar om som måste komma efter att en anhörig har gått bort. Och den 3 april är det ett år sedan vår mamma lämnade oss. Jag har alltid haft väldigt långt hår och det har på något sätt blivit mitt signum men det brydda jag mig inte alls om. Jag vill ha ett friskt och tjockt år och jag ville att det trasig i håret och inom mig skulle falla till golvet en gång för alla. Sorgen kommer ju alltid att finnas men du fattar eller hur? Bara den där känslan av att nu väntar något nytt. Och att våren är på väg gör ju känslan bara ännu starkare för avslut och förnyelse.

För varje minut som gick hos Anna njöt jag. Mest av hennes helt fantastiska hårbottenmassage som var mer än behövligt. Mycket har snurrat i huvudet det senaste året hos fröken Berghagen och jag somnade faktiskt in en stund medan hon höll på. Vilken lycka…

Efter nästan två timmar hade jag tillbaka mitt tjocka hår och den färg jag en gång hade innan jag någonsin började färga det. Lyckan var total!! Tänk att några timmar på en salong kan ge ett sådant personligt lyft både på insidan och utsidan. Och jag har inte ångrat mig en sekund.

Kramar, Malin

Read More

20 mar Att åldras med stolthet och värdighet.

När jag var i 30 års åldern så flyttade vi upp till Järvsö för jag ville leva nära naturen och mina barn. Jag ville bli hemmafru. De första åren gick hur bra som helst men i takt med att Linn blev äldre började jag bli allt mer uttråkad. Så jag började släktforska. I timmar åkte jag mellan gårdarna och samtalade med de äldre om min mormors historia. Det var där, efter alla ” vill du ha lite kaffe Malin..” som jag lärde mig att tycka om kaffe. Det var ju lite svårt att tacka nej när de så gärna bjöd. Genom dessa år uppstod en oerhörd respekt för de äldre och jag lärde mig att se det vackra i åldrandet.

I måndags på frukosten på Saltsjöbadens Grand Hotel läste jag de olika mail läsare skickat in till tidningen SVD om att åldras. Jag blev så berörd. Och jag har tänkt lite på det Birgitta von Otter skrev om att det talades så lite om åldrandet när hon var yngre. Hon önskade att hon hade vetat mer. Och det finns en rädsla att beröra livets sista år. Jag tycker nog att det är känsligt även runt 50 och skrattar gott år Birgittas kommentar ” Sett i backspegeln tycker jag att 50- och 60 åringar är snudd på barnrumpor.” Tänk om vi kunde se det så också. Vi som tror att nu går det bara utför.

Jag tror ibland att vår ovilja att prata om det är vår egna rädsla för att själva åldras. Vi ser inte åldrandet som något vackert utan som ett chanserande. Det finns en rädsla i 40…50 och 60… Ungdomen och fertiliteten är på ena sidan och döden på den andra. Och när jag läser alla dessa mail ser jag ju självklart att döden alltid finns i närheten men att det finns så mycket liv också. Och frihet. Även om döden gör sig påmind för varje år som går för de som är 70 och uppåt.

Igår talade jag med en kvinnlig vän som är i min ålder. Hon är vältränad och hälsosam men hade troligen fått en liten propp. Jag och Martin tittade länge på varandra. Vi kände båda att om hon kunde få det, då kan alla i vår ålder få det oavsett träning och hälsa. Alltså hon är ju det friskaste vi vet. Skillnaden är nog bara att en vältränad människa klarar den smällen bättre. Troligen är det hans goda hälsa det som gjorde att proppen inte blev så stor. Åldras är oundviklig och kroppen förändras det är ett faktum och vi kan inte springa ifrån det. Det heter inte ” om vi dör” utan ” när” vi dör.

Jag betraktar Martin där han sitter framför mig. Vi har precis haft ett magiskt dygn tillsammans för att fira dagen då vi träffades. Vi gör det varje månad. För vi vet att livet är skört. Och vi har inga barn som tvingar oss att kämpa för vår relation. Vi är inte gifta eller har ett gemensamt hus. Om något händer någon av oss är det bara tiden vi investerat i varandra som är det ” arv” vi ger varandra. Som det ser ut nu iallafall så är det de minnen vi har som är gåvan vi ger varandra.

Så med tanke på det Birgitta skriver så vill jag säga dig, du som är yngre och som nu läser detta:

Att vara runt 50 år är bland det bästa vi någonsin upplevt. Att vara vår ålder ger frihet, erfarenhet och trygghet. Vi måste investera mer i vår hälsa men det är faktiskt rätt roligt och investeringen började redan i din ålder. Vi har ”frihet” sexuellt för vi kan inte bli gravida och jag behöver inte oroa mig för att jag ska få mens när vi är som nu på tu man hand och firar vår kärlek till varandra.

Vi skrattar mycket och respekterar varandra. Det blir och går ju inte på något annat sätt för 48 år och 52 år av erfarenhet i livets berg och dalbanan ger historier och livsöden att dela.

Och vännen, du som nu ser 50 som året för tant, gammalt och nära döden, jag har aldrig varit med levande än nu. Och vi båda tycker om känslan att åldras med värdighet. Jag vill utstråla ungdomlighet men jag vill inte vara 30. Jag skulle ljuga om jag sa att det inte självklart funnits stunder då vi känt oss trötta, slitna och äldre. Men att se skönheten och det vackra i min ålder anser jag är påverkat av vad omvärlden sagt till oss är ok genom mitt liv. Det är präglat av min mors oro och medias syn på att åldras. Det är inte mina värderingar. Det är värderingar jag vuxit upp med och trott var sanna. Och i min ålder måste jag faktiskt få bestämma själv. Jag är trött på att samhällets värderingar runt åldrandet är så negativt. Så jag har bestämt mig för att aktivt vara stolt över den jag är idag tillsammans med att självklart hjälpa kroppen och min hud att orka göra sitt jobb. Ta hand om mig.

Det är en inre kraft och lekfullhet som är berusande härlig tillsammans med årens klokskap och erfarenhet. I den vill jag stå. Och varje gång jag känner mig äldre på ett negativt sätt ska jag påminna mig om att jag är vacker i min ålder. Vi alla är det.

Låt oss hjälpas åt att känna oss vackra i vår ålder. Att allt är dom det ska.

Kram

Read More

17 mar Morgonstund…

Det jag saknar mest från Mallorca och mina resor är mornarna. Det var också dom som skapade min längtan att bo utomlands. För runt medelhavet äter man sällan frukost hemma utan då går de ut på de lokala caféerna och tar en kopp kaffe och kanske en smörgås.

Jag saknar mina kvarter i catalina oerhört mycket. Inte bara för caféerna utan för de ” vänner” som satt precis som jag på mornarna och fikade. Människor som kommit mig nära på ett litet annorlunda sätt för vi känner egentligen inte varandra men vi ses varje förmiddag på det lokala caféet och pratar om livet.

Denna söndag morgon kom saknaden av just den känslan av gemenskap lite extra. Så medan Martin och Isak sov gick jag ut och tog en kopp te och kaffe, precis som jag alltid gjorde på ön. Fabrique var nästan tomt på folk förutom ett franskt par, vilket säger en del av att de jag säger är sant. Fransmännen och jag är här medan svenskarna bullar upp med frukost hemma.

Men en av de saker jag älskar med den här typen av kultur, det är att i sydliga länder är det inte så många ensamma. Många äldre ses på caféer och folk hälsar och pratar lite under sin kaffe stund. Det är så fint!

Nej nu ska jag läsa tidningen och dricka mitt kaffe. Teet har jag redan druckit upp. Ha en fin söndag vännen!

Read More