” YOGA MEANS UNION. IT MEANS TO LEAD TO JIVAMUKTI.

LITERALLY: LIFE-LIBERATION. ”

26 Feb Finaste överraskning

Denna blogg tillhör ©️Malin Berghagen

Namaste! 🙏🏻

Han sa till mig att vi skulle åka på en marknad men vilken visste han inte än. Jag tycker så mycket om att strosa på marknader på söndagarna och skaffa mig lite ost, oliver och sånt till veckan så jag blev förstås väldigt glad. På väg mot Santa Maria marknaden bestämde vi oss för att åka Pollenca istället som ligger högst upp på norra delen av ön så ca 45 minuter upp.

Vi hittade en parkering en bit bort men det var en vacker dag så en promenad var bara skönt. Ingen av oss hade ätit så han tyckte vi kunde köpa med oss något och göra en picknick. Vi köpte ost, oliver, tomater, sallad, äpplen och nötter. När vi var klara frågade jag om vi inte skulle köpa med oss en kniv. Men det behövdes inte sa han. Och jag tänkte att han nog hade en fick kniv i bilen för min kille har lite allt möjligt som går att fixa med.

Vi tog en annan väg tillbaka genom byn och för att sedan ta oss till havet. Pablo var fast beslutet att ta mig till ett speciellt ställe sa han. När vi kom fram lyfte han ut sin gråa bag ur bilen. Jag tänkte inte så mycket på det mer än att han kanske hade en filt där men när vi kom ner till borden som var utplacerade efter stenstranden visade det sig att min man hade en plan med detta från start.

För upp på bordet kom en rödvit rutig duk, en flaska vin och nybakat bröd. Och allt vi köpt på marknaden förstås. Även vin glas hade han tagit med. Jag blev så ställd och glad. Jag älskar ju överraskningar.

Vi satt länge och njöt av maten, Han berättade, att alla år som han åkt förbi här, hade han tänkt på att han en dag skulle göra en picknick här. Fast han aldrig funnit något skäl att göra det tills nu med mig. Awwwh dessa män som vet hur dom ska leverera orden som får deras kvinna att känna sig speciell. Efter vi ätit hade solen kommit runt trädkronorna så dukade av och flyttade vi till ett bord i solen. Men han ville fortfarande ha kvar den rutiga duken på bordet till vinet som fortfarande var kvar i glaset. Vi båda tycker om siesta så Pablo la sig på en av bänkarna och jag var alldeles för berusad av livet för att kunna sova. Jag satt i solen och tänkte på de år jag nu haft här. Modet att våga flytta och livet som kom efter det. Allt som har varit roligt och tragiskt. Och nu mötet med Pablo.

Vi brukar säga till människor vi möter som söker eller finner kärlek i vår ålder. Så där mitt i livet ni vet. Att inte planera så himla mycket. När vi träffades skojade vi om att det här skulle bara vara i en vecka eller två. En lek för stunden för två människor som inte behöver finna mannen eller kvinnan i sitt liv som ska ge barn, hus och bil livet. Men tiden gick och där vi kraschade i våra olika kulturer och erfarenheter blev inte uppbrotten så allvarliga. Blev vi osams om något så vara det inte så stor grej. Jag skulle ju ändå inte gifta mig med honom.

Men våra samtal skapade också en vänskap. Och attraktionen gjorde ju sitt så vi möttes upp igen eller släppte aldrig riktigt taget. Vilket vi båda är tacksamma för idag. Jag har fått en väldigt fin vän i mitt liv. En man att uppleva äventyret med som är nu. Vi har en vacker respekt och kärlek till varandra idag. Och om det är någon jag vill ha vid min sida genom det som nu väntar är det Pablo. Som man ja, men framför allt för att han är en av mina bästa vänner. Jag är rädd om honom av skäl som inte bara har med att jag älskar honom som man. Utan för att han är en sån fin vän att jag inte vill något annat än att han ska må bra. Och jag vet att han är lika mån om mig.

Namaste, Malin

Read More

25 Feb The Gypset is back!

Äntligen är det dags att plocka fram lite klänningar! Jag jag längtat!Genom åren har jag samlat på mig lite saker ifrån världens alla hörn. Inte alls mycket men små saker dom blivit lite kärleksgåvor till mig själv. Den här välden köpte jag i Stjärnsund i Dalarna av en man från Paraguay. Jag älskar den verkligen men använder den bara lite då och få eftersom jag är så rädd om den.

Våren är ju verkligen här nu i Palma så idag blev det dags för en av mina klänningar som kommer ifrån Eli på Sunvibes. Hon designat mönstret och jag älskar dom här klänningarna för det är lätt att rulla ihop när jag reser och faller ut lätt utan strykning om jag bara låter den hänga i lite fuktigt rum som tex badrummet. Ljuvligt att äntligen få gå i klänningar igen!!

Min jeans jacka är ärvd från min dotter Linn som ärvde den av sin syster Love. Tror jag… Passar mig perfekt!! Och med min långa halsduken ifrån Zara får jag lite skydd från den ännu kalla vinden. Mina glasögon är en liten dyrare investering men det unnade jag mig pga jag är i solen så mycket. Ett par Rayban som ger strålande skimmer på världen utanför.

Nu väntar jag på att Pablo ska plocka upp mig så ska vi åka till någon marknad på ön. En av de underbara sakerna som händer här på ön på söndagar.

Hoppas ni alla får en fin dag.

Namaste! Malin

Read More

24 Feb Barbeque på terassen

Städade och gjorde rent på terassen i eftermiddags för att kunna locka över Pablo på lite barbeque. Skurade så mycket så grannarna undrade om en diskmaskin gått sönder för det vällde såpa ur takrännorna ut på gatan. Nu är det iallafall rent.

Planterad åter igen om några blommor och köpte en Fransk blomma som var lite a la Frida Kahlo för att piffa upp vårblommorna lite. inte en människa på takterasserna denna lördag så jag antar att jag och Pablo är först ut med grillen. Det var 17 grader varmt i solen och eftersom min älskling jobbat inne hela dan bar det skönt att få eftermiddagen i solen bland takåsarna.

Det är ju som ni förstår två viljor och två olika världar som möts. Pablo kommer från ett barbeque land där kött är ett måste. Jag är en yogini som bott mer eller mindre på hälsohem så för mig är det mycket grönt som gäller. Men vi möts verkligen på halva vägen med stor respekt för varandras rutiner och kulturer.

Lagom till solen gått ner var maten klar. Och jag fick 9,5 poäng av 10 på min Chimichurri!!! Yeah!!!!

Nu är klockan kvart över nio och Pablo har åkt hem till sig och ska jag lägga mig och titta på Kingdom and Empire på Netflix! Lycka!

Namaste!

Read More

24 Feb The friends of Catalina

På lördag strålar varje liten by och område upp i medelhavets länder. Frukost äts inte hemma utan på caféerna i ditt område. Gemenskapen är fin och även om ingen umgås privat känner många varandra och pratar en stund innan de vandrar vidare. Vi började vår morgon på El Perrito hos Luis och Linnéa.

När Pablo drar iväg till jobbet på Harley Davidson går jag till Thomas Bakeshop för att köpa bröd till Isak som snart kommer att vakna. Där fanns idag som vanligt ägarinnan Michelle på plats men även vännerna som hon jobbar med på det kvinnliga nätverket Womens leadership hub. Och vi skiftar mellan svenska, franska, arabiska och engelska. Något som är väldigt vanligt i städer med många kulturer. Jag tycker så mycket om det.

På vägen hem går jag förbi alla de ansikten och leenden jag varje dag möter här i Catalina. Människor som jag berättar om i min bok, Mallorca i mitt hjärta om du läst den.

De israeliska vännerna på Simply Delicious.

De Mallorkinska vännerna på Ecomilla där jag handlar mina grönsaker och min kött. Allt är ekologisk.

Pau vinkar till mig på Arume och jag funderar på om jag borde handla lite sushi till Isak men…. nä vi kan gå ner hit senare dom har ju öppet till 16.00 Jag går förbi Josefa från Andalusia som jag handlat många av mina Gypset kläder av. Tex koftan som jag bär idag har jag köpt där.

Daniel från Senegal som alltid står i hörnet vid det franska caféet Chantilly och sprider sin vänlighet och hjälpsamhet.

Tyska Kurt sitter självklart som alltid på sin favorit resturang men ännu är det för tidigt för hans glas vitt vin men snart så.

När jag passerar Fibonacci träffar jag på min danska väninna Anett som är så snygg så jag håller på att svimma. Bam!!

Ja byarna runt medelhavet lever upp på lördagarna och värmen håller om oss likt en dag i slutet av April hemma i Sverige.

Musik och sorl blandas på stadens gator och jag myser. Nä nu måste jag nog gå hem med brödet till min son. Men först måste jag bara köpa lite blommor och ställa på mitt bord hemma. Lite känsla av vår vore mysigt…

Jag önskar er alla en fin helg.

Read More

22 Feb Då smälter moders hjärtat..

I samarbete med Better You Sverige.

Klockan är 20.00 på kvällen och den nu ständigt växande sonen kommer och tittar på mig med sina ljusblå ögon och säger: Mamma, kan inte du göra dina dom där choklad muffisarna? Snälla!! Med vanilj grädde…”För någon vecka sen eller mer var han och jag ute på Better you Sveriges instagram och hittade ett recept på nyttiga och protein rika kladdisar. Isak tycker nämligen mycket om att träna och Jörgen Kruth är en av hand idoler.

Vi gjorde förstås en egen variant med banan och nu har det blivit muffins som är lagom kladdiga istället. Jag använder:

Två mosade bananer.

Tre ekologiska ägg.

Två msk kokosolja

En 70 % mörk choklad kaka med stevia.

Två skopor vanilj protein pulver.

En tsk maca pulver.

En till två dl kokosvatten

Två skopor mandel mjöl. Jag använder skopan från protein pulvret.

En tsk bakpulver ( kan uteslutas)

Jag smälte choklad kakan med kokos oljan på låg värme.

Vispade äggen och hällde i bananerna, vanilj protein pulvret, mandelmjölet +bakpulver, maca pulvret, och en dl kokosvatten så det blev en härlig smet.

Om smeten är för hård häll i lite mer kokosvatten men den ska vara trög smetig inte rinna för mycket.

175 grader i ugnen men endast typ fem tio minuter. Håll koll för alla ugnar är olika. Känn på dom så dom inte blir torra.

Vispa grädde av tycke och smak och i med lite ekologiskt vanilj pulver.

Min son sa nyss, och det är HELT ärligt, ”Det här är det godaste jag ätit mamma. ” Han åt fyra stycken!!

Yes!!! Där satt den!

Namaste Malin

Read More

21 Feb Argentinsk salsa a la Malin

Det är mycket spännande som kommer med kärlek…. För mig är det den Argentinska salsan Chimichurri som jag typ äter till ALLT. Argentinarna använder det till kött men jag har det till bröd, till pasta, till en avocado… ja fasiken till ALLT! Det är ren salig lycka! Och nyttigt! Örter, chili, vitlök, olivolja.. ja vad mer är möjligt!! Det är ju den där lilla detaljen med rödvinsvinäger som jag protesterar emot och i vissa recept använder de socker men rödvinsvinägern bytte jag snabbt ut mot äppel vinäger som är mycket nyttigare.

Är du förvirrad nu? Ok vi tar det långsamt. Massor av härliga recept finns på nätet så börja att googla på Chimichuri. Antingen blandar du ihop alla dessa färska örter och kryddor godsaker till en FÄRSK salsa. Eller så köper du torkade örter som jag och blandar det först i vatten för att de ska få ur sig smakerna bättre. Jag tar vatten/citronsaft/äppelvinäger. Använd delar som står på nätet. När det har dragit sig ett tag blandar jag i ekologisk olivolja i mängder men örterna ska inte ligga på botten utan det ska vara typ en sörja. Jag blandar även i färsk vitlök och lite riven ingefära. För jag har ju en rebell i mig… Jag låter det dra i rumstempererat ett dygn sedan får det stå i en burk i kylen. Håller super länge!

Fattar ni vad nyttigt??? Åh såååå gott! Lycka till!

Read More

20 Feb Älska det grå

Observera det här är inte ett reklam inslag eller ett samarbete med någon. Bara tips och kärlek.

Jag tycker ju att mycket av mitt beslut av att äntligen våga det grå är två saker. Ett att jag under säkert 6 månader talat om för mig själv att det kommer att bli fint. Och två att det är inne att vara grå. Många färgar ju håret nu i rosa, lila eller grått så det gör ju allt lite lättare. För hur konstigt det än är så är det just andras blickar och kommentarer som är lite jobbiga. Jag har ju jobbigt nog med min egen övertygelse att det här kommer bli bra.

Det som fick mig att ta steget det är den här härliga kvinnan Roxanne Gould. Bilden dök upp på @timeless.woman och jag förstod att det handlar precis som med allting annat när det gäller skönhet. Det kommer inifrån. Och hur du än ser ut handlar det om att utstråla hälsa och sundhet. Och framför allt glädje och livsenergi.

När jag gick in på en hårsalong i Stockholm och frågade om råd för just den första tiden av utväxt sa han att det tyvärr inte fanns något bra utan en mössa kan vara läge och sätta håret i en knut. Men han ansåg att det coolast är att hotta till med något annat istället som gör det hela lite ball. Tex rött läppstift eller en färgglad tröja.

Men jag hittade en annan ”kompis”. Några gånger när varit på Eroski ( vårt Ica) så är jag sett en lite flaska från L’oreal som heter Magic Retouch . Det är en spray med hårfärg som håller bra tills du tvättar håret nästa gång. Det dämpar det grå under den här första tiden med en skarv. Jätte lätt att använda, håll dock för ansiktet lite grann efter som sprej kan stänka lite. Du håller det nämligen en liten bit från ansiktet. Helt super! Så de dagar när jag vill gömma skarven så är det här jätte bra.

Jag vet inte vart ni kan köpa det i Sverige. Ni får väl fråga er fram.

Slutligen vill jag säga, i allt som har med ålder att göra handlar det mer och mer om att våga vara unik och kvinna fullt ut. Vara dig själv! Och ta hela dina erfarenhets bank och låt den skina igenom! Sträck på dig kvinna! Du är den mogna visa nu. Äg din ålder! Den är ändå inte som den var på 50 talet. Tanter som såg äldre ut än vår ålder. Vi andas liv och härlighet och behöver inte lyssna på vad andra tycker. Vi behöver äta bra, träna och skratta för att kunna uppleva livet fullt ut. Det handlar inte om att se yngre ut även om det inte gör något. Det handlar om att kunna njuta i den här delen av livet.

Om du sedan vill färga håret igen eller lyfta dig eller skaffa nya bröst så har du all rätt att göra det. För du är vuxen nog att ta egna beslut och du gör precis som du vill. Och du kan vara ärlig med det. Du behöver inte ens ljuga. Det är lyckan av att vara en kvinna i den andra våren. Du äger den!

Read More

19 Feb Livets vägar.

Dedicerad till Tess och alla andra vildhästar.

Jag tror att du möter de människor du möter i livet för att det finns en mening med det mötet. Själen är i ständig längtan efter sitt rena tillstånd som är kärlek. Det är något vi alla bär inom oss från födseln. Men beroende på vad vi går igenom under vår barndom så tappar vi kontakten med tilliten, förlåtelsen, omtänksamheten och empatin på olika sätt. För alla dessa känslor är grundade i kärlek. Förlorar vi kontakten med vår inre kärlek är det också svårare att ha tillit, känna förlåtelse, vara omtänksamma och känna empati.

Igår tog Pablo mig till de platser på ön han kom första gången från Argentina via Madrid för ca 8 år sedan. Pablo berättar med intensitet men också med mycket eftertänksamhet när vi går i genom det lugna område han först kom till här på ön. Han hade hoppat rakt ut i ovissheten och började om. Och vi kommer in på överlevaren inom oss. Att många vågar inte ta klivet ut till förändring utan att veta vad som väntar på andra sidan. Många har inte förståelse för oss som har den där inre rösten som säger att nu är det dags för nästa steg i livet och då följer vi den utan att veta vart vi hamnar. Dom vill veta innan. Min vän Tess är ett gott exempel just nu på detta mod. Hon har känt länge nu att Alcazar inte är hennes grej längre. Hon vill något annat och har mer att ge än detta. Hon vill finna djup och en mening istället för en fet plånbok och glitter. Men hon vet inte vart hon är på väg. Hon måste bara hoppa rakt ut i ovissheten för då kan hon iallafall andas. Och jag är helt övertygad att det inte handlar om jobb. Det handlar om att stå upp för dig själv . Jag tror att några av oss är nöjda med det liv de lever och vill inte att något förändras. Andra av oss har en känsla att något annat väntar. Alla är vi olika. Men för oss som har den där längtan kommer också en tid då vi eftersträvar lugnet. När vi känner att nu har jag funnit min plats i livet. Men vet ni vad jag tror… jag tror inte det har med en fysisk yttre plats att göra. Några av oss har ett behov att ständigt utvecklas som människor. Där själen vill växa och kontakten med hjärtat är ett måste. Och det är omöjligt att göra det utan mötet med andra. Förutom när du kommit så långt i ditt möte med dig själv att munk eller nunna är ditt nästa steg. Typ! För då måste man nog vara hardcore för att klara av att inte vara utan ömhet, närhet och kyssar. Jösses! Jag har långt kvar till det steget.

Skämt åt sido.. Jag tror att vår uppgift i livet är inte att bli miljonärer eller framgångsrik inom vårt arbete. Vår uppgift är att växa som själar och komma i kontakt med vårt hjärta och öppna upp för kärleken igen. Och då pratar jag om kärlek till oss själva. Och i det menar jag att kärlek till oss själva är att bära tillit, förlåtelse, omtänksamhet och empati. Och livet, universum och änglarna för de rätta människorna till vår väg som hjälper oss med det. Det viktiga bara är att våga ta tillfällena när de kommer. Och att minnas att personen är i ditt liv just nu för ett möte med dig själv. Att känna tillit, förlåtelse, omtänksamhet och empati till dig själv. Att inspirera dig till att följa din dröm. Att förlåta dig själv för val du en gång gjorde och släppa taget om dom och vara i nuet. Att stå upp för dig själv. Att älska dig själv tillräckligt för att tex gå från en relation eller ett arbete där du inte är respekterad eller älskad. Och genom allt detta öppnas ditt hjärta mer och mer…. Tillsamman och genom mötet med andra men mötet handlar i grunden om DIG. På vägen tillbaka till Palma höll jag mina armar runt honom där på motorcykeln. Jag har en otrolig respekt för honom. Och när vi slutligen hamnade på ett café inne i Palma pratade vi om den där inre känslan som vi alla bär inom oss men vi förlorar kontakten med ibland. Den där som säger att allt kommer bli bra, våga lita på det. Livet kommer vara tufft eller osäkert ibland och ingen kan bestämma vilken nivå av rädsla och oro som är ok eller inte. Det viktigaste är att inte fastna där utan ta det egna ansvaret för förändring och tillsammans med den där inre rösten som säger, ”det vill bli bra”, våga hoppa. Och att tillsammans med andra är det ibland lättare att ta dom stegen. Antingen pga att dom finns där i kärlek. Eller för att dom faktiskt inte finns där. Som Pablo säger, ” We are here to learn” Och det tror verkligen jag också. I mötet med andra finner vi vem vi INTE är och vem vi ÄR eller vill vara.

Namaste!

Read More

18 Feb Acceptans

Vi vaknade tidigt både Bodhi och jag, för att vara söndag iallafall. Det är en lite gråmulen dag i Palma så det blev lite sköna myskläder och ner till närmaste öppna kaffe för lite pluggande. Jag tar den här möjligheten på största allvar och pluggar nu mer intensivt än tidigare för att vara redo för min vecka i USA och min examen.

Just nu läser jag om acceptans, något som jag och Pablo pratar mycket om. Att acceptera det förflutna för det är faktiskt hugget i sten och går inte att förändra. Så att acceptera det är viktigt. Det är ganska meningslöst att spendera tid på att vara arg eller ledsen över det som hänt människor som skadat oss eller val vi själv gjort som vi känner skuld över eller borde gjort annorlunda. När buddismen pratar om att möta lidandet handlar det nog om att acceptera att det som gör ont alltid kommer att kännas på en plats inom dig. Och genom att acceptera det blir vi fri lidandet runt det. Framför allt genom att leva mer i nuet. Att varje sekund här och nu är viktig. När vi ältar det förflutna då låter vi hela den jobbiga händelsen även ta ifrån oss vårt nu. Som lyckan att se min hund försöka gömma sig i min väska.

Jag läser några rader på pappret framför mig som min lärare Davidji upprepar gång på gång på olika sätt. Det står:

Något händer inom oss när vi skiftar till att acceptera att varje ögonblick är perfekt, rent, helt och att varje ögonblick som lett fram till just detta ögonblick var precis som det skulle vara. Det här ögonblicket är kulmen av alla dina val i livet. Alla erfarenheter som har vävt sig in, runt och genom dig, och alla 31 miljoner sekunder som har passerat bara genom det senaste året, det kunde inte varit på något annat sätt.

Även om det är val och händelser som du ångrar och plågar dig själv med att tänka på så är dom nu graverade i sten och går inte att förändra och vi behöver acceptera dom, förlåta oss själva och göra bättre val i det förflutna.

Och också acceptera andra som dom är och DÄR dom är istället för vem och vad eller vart i livet VI önskar att dom var. Att acceptera människors olikheter och låta dom vara som dom är.

Att acceptera verkligheten som den är, är vägen till frihet. Eller åtminstone mindre lidande. Mindre lidande från det förflutna.

Lite längre bort inne på caféet sitter några kundalini yogis. Dom skrattar högt och sjunger om vart annat. Deras glädje smittar av sig till mig och Bodhi tittar nyfiket bort mot deras bord. Vi som går in i yogans värld till åtminstone 80 % är i ständig självreflektion. Och det är visserligen jobbigt för det är ett ständigt möte med våra inre frågeställningar och känslor. Men den skapar också mer frihet och glädje. För en stor del av yogan är att ACCEPTERA att vi är där vi är. Vi kan inte forcera oss till vigare kroppar eller öppnare sinnen och ödmjukare hjärtan. Det är ett ständigt accepterande av vårt nu. Det är där lyckan finns.

Precis som min underbara hund accepterar att hans matte tycker om att skriva i hans sällskap.

Namaste, Malin

Read More